fäbodaväder

Veckan har börjat sådäär. Vädret blir somrigare för var dag, och det emottages med viss glupnad. Lenkkimässigt har det varit skönt, men med rätt så amper puls. Lågpulstempo har snittat på 6:06 precis som på lördagens k-h-r.
Min tolkning är att återhämtningen inte är klar. Förstås kan tempopass för en vecka sen, samt lördagens långa, sinka återhämtningen.
Inte för första gången. Men alltid med samma oerhörda häpnadsväckelse. Slår det jårs truli. Att hejsan åhå. Kanske jag inte är stålmannen trots allt. Ibland under mina mörkaste stunder, tvivlar jag på att jag ens är stålgubben :o(

Skönt nog skickade kåkkelborna en påminnelse. Om vad det är jag gör avbetalningar på.

Så då känns det en nåliten tröstelik känsla i personen ifråga. Visst var det värt det, för kåkkelby var en stor grej för jårs truli. Men ändå. Nog skulle jag gärna vilja ha tillbaka min puls åålredi.

Snart blir det dags för en smula terrängträning. Fäboda på agendan. Och fäbodaväder är det ju, som sagt. Men först en besökare till. I värkstaden. Så återkommer...

*har härmed famlat och tumlat i djupa fäbodaskogarna*

Jårs truli försökte locka ihop ett muntert gäng till kvällens terränglenkki. Det gick inte så lysande. Men gamle gode ketaskompisen folke j, som dessutom råkar kunna och känna de djupa fäbodaskogarna utan och innan och bak och fram, hängde till all lycka på.
Det blev bil till lillsand och därifrån tassade vi iväg på tröga ben. Efter ett par kilsar hade vi kommit igång och det kändes helt ok. Jårs truli hade långärmat och långbenat och lippis och merrell trailglovarna och behövde inte frysa något.
På några ställen var det rätt så klajtigt. På sitt sätt inte helt okul. Fast inte så skönt att ha en massa klajt i skorna, framförallt med tanke på att det brukar ge skav. Som det proverbiala brevet på den proverbiala posten. Mycket riktigt. Skav och någon blåsa. Annars tåjmade merrellarna till belåtenhet. Det är nog deras element. Man borde ju kunna ana något av namnet. TrailGlove..
(om nu det är vad de heter, som jårs truli alltså har för mig)
..nomen est omen.
Efter tie kilsar, givårtejk, valde folke att söka en kortare väg. Jårs trulis distansgissning hade som vanligt farit åt den proverbiala pipan. Han frågade om jag hittar. Gissade att månne inte.
Och visst gjorde jag det, även om felval var nära vid lövbackastugan. Men tack vare att jag tog tid att studera kartan, så veks det misstaget und.

Värmen och distansen i den ovana miljön började ta ut sin rätt. Så på sista stinten tillbaka mot lillsand, gick det mindre lysande. Den beräknade distansen. Femton kilsar. Hade väl varit lämpligt för denna gång. I alla fall (hrmpf) så trillade jag på en klippa. Tog emot mig med vänster hand, och fick en bula på ett ställe där manuella terapeuter helst inte ska ha någon. Och stötte höger stortå på något sätt. Oklart hur. Först var det bara handen som påkallade uppmärksamhet. Men efter några steg så började tån göra ont. Och det forsatte den med, inte utan visst eftertryck, resten av matkan.
(vilket var kanske 3-4 kilsar, givårtejk)
Håkade att skosnöret hade obundit sig. Tänkte att kunde det vara det som fått mig på fall. Men istade inte stanna och binda. Praktexempel på det lysande omdöme man visar prov på då det börjar vara tungt. Inte länge efter snavade jag, denna gång helt klart på skosnöret. Tog emot mig på en liten tallstam den gången. Och slog vänster knäskål. Den smärtade dock bara några steg efteråt.
Tror du einvisbessin band skosnöret efter det?
Janå inte är det nå annat än tån som är potentiellt oroande. Har den gått sönder, eller bara stött sig en smula?
Om den väcker mig med stormande värk inatt, så är det inget bra tecken. Och om jag kan ta mig till jobbet per egen maskin -eller rättare kanske utan maskin, och utan att halta desto eländigare- så är det inget dåligt tecken. Steja förstås tjuund, så får du veta. Hux och Flux. Om jårs trulis dextrala Hallux!

Distansen blev sist och slutligen 19,5 kilsar. Ifall det visar sig att tån bara skrämdes, så är jag beredd att kalla det hela en positiv upplevelse. Summa summarum. Och ifall tån visar sig vara kräppad, och i sin tur kräppa jårs trulis ketas vemvethurlänge, så får du inte lurad mig på något som helst terrängketas evär ögenn. Utterled eller fäboda eller eljest. Djadjment suspended.
Onödigt länge tog det, för en vardagskväll. Note to self: beräkna distansen noggrannare nästa gång. I den mån det blir nå fler gånger.
En positiv detalj var att GPS-pulsen var nere på helt normala lukemia. Tempo/puls-förhållande är niidless to sej omöjligt att uttala sig om, tess.
Fortsatt träning är också svårt att uttala sig om, innan vi vet mera om stora tån. Och temmärligen onödigt att försöka.
Nog ligger väl det någon smula sanning i det som kära frun konstaterade, sen hon väl fått hem sin pitifulle ikskjuus till gubbe...
"terränglöpning och du passar helt enkelt inte så bra ihop"
...jup.

Janåmen. Åålrajtski denn. Du stejar tjuund. Och tån får säga sitt. Var det här sist och slutligen najs eller bajs?
Imorgon ska gräset klippas, i vilket fall som helst. Om det nu inte skvalaregnar.

"asfaltsnöjtare, bliv vid din peedbana"

AAAaa