tröög återhämtning

Den här veckan. Sommarens första, kunde man nästan utbrista. Har ganska mycket joggats i återhämtningens tecken. GPS-pulsen har varit 10 slag för hög, eller mer. Och lågpulstempo har inte kommit ner under (eller till- för den delen) 6 min/km.
I själva verket har inte lågpulstempo (snitt-) varit under den magiska sexgränsen en endaste liten gång efter kåkkelbyketaset. GPS-pulsen hann iofs ner till normal, därute i fäboda. En enda gång, fast uppmätt med två klockor så bedöms av expertisen som tillförlitligt.
Inga symtom på bobbor eller viral aktivitet, så jårs truli tolkar det som återhämtningsskuld. Om man ser den tillfälligt normala GPS-pulsen som kvitto på återhämtning från kåkkelby, så kan vi skylla den pågående EPOCen på accumulerad belastning från fäboda och lördagens tempopass.

Vore kanske klokt att hålla den lugna linjen fram till utterleden. Eller så inte. I vilket fulla fall som helst, vore det tråkigt. Så jårs truli tänker mig en någorledes kompromiss.
Ge mig en rejäl urladdning på lördagen, pliis! Gärna långt också.
Så kan jag vila imorgon, och trimma gräs istället. Och så utlovas, som motprestation, återhämtningsperiod fram till UL efter det. Enbart korta lågpulspass, bortsett från ett besök hos eugmo (eller någon annan) vandringsled på onsdagen. Alltså en vecka före UL.
Diil?
Vi bongade delar av eugmoleden härom dagen, när vi var ute och sajtesiiade i laamos.

bilden föreställer måhända inte vandringsleden ifråga, äs satsch, men är ändå knuppen i dens generala vicinitet. Den verkar trivsam och lagom kort. Vi vill ju verkinnerligen inte ha någon upprepning av förriga fadäsen från fäboda. Men behöver tillika mer övning som ska ge färdighet som ska ge utterledsavklarning utan desto allvarligare skador.

Utifall att det blir ett (ketas)liv efter utterleden, så börjar det finnas skisser att ta till. För sommarens träningsupplägg. Jårs truli tänker mig rätt mycket mängd, mest i lågpuls. Eventuellt en del i terräng och/eller på spånbana, ifall inte måttet blir rågat på icke-asfalt.
Hård träning i intervallform. För att få upp farten och ändå hålla nere belastningen.
Jakupas maraton som långlenkki. Oberoende om det vågas starta barfota eller inte.
Sen i augpaug en eller ett par hårda halvor. Gärna samma som i fjol. Alltså LKI och kåkkelby. Framförallt som hårdträning inför höstens maror. Men också gärna hota PB, om det funkar med att få en smula fart i de tröga gubbebenen.
(gällande PB alltså 1:40:19 från toholampi 2016)
Att underskrida 1:35, som ju utgör denna säsongs överlägset omöjligaste utmaning/målsättning, känns så oerhört avlägset så det går på riktigt inte att ens teoretiskt spekulera i nå sånt.

Bara du snällt stejar tjuund nu, så ska du snarast få veta huruvida jårs truli klarar av att hålla extra vilodag imorgon. Ny trimmer ska införskaffas, så kanske trimmaset blir nå pikulite intressantare. Åt allra minstone första gången för året. Som distraktion, duvet.
OK?
Jup, tänkte väl att du neppärligen sku vara nå svårbedd inför såpass oerhört spännande utsikter.

AAAaa