tår för dårens tår..

..av lättnad eller bedrövelse, det är frågan.
Som sagt så stormvärkte stortån första natten. Och dagen därpå gick den inte att dorsalflektera tess.
(alltså tänk dig att man har trampdyna och tå kvar på golvet, men lyfter hälen så det blir böj i basleden. det gick inte)
Jag kunde tassa sakta, typ inomhus. Men inte gå raskt, typ promenera till jobbet. För normalt avstamp kräver ju ovannämnda dorsiflexion. Men hela tån var svullen och tajt, så jag avvaktade utan att spekulera desto ivrigare.
Efter första natta har den inte värkt. Och blivit böjligare för var dag, har den. I takt med att svullnad och tajthet lättat. Förefaller inte bruten.
Najs.
Ömheten finns kvar, vilket inte är så himla förvånande med tanke på att halva tån (distala falangen) i princip består av ett blåmärke.

Janå någon större katastrof blev det alltså inte. Och därmed kan vi kalla onsdagens lilla utflykt övervägande positiv, ehuru tillstymmelsevis debaklig.

Det som är intressant nu, är huruvida det går att keta idag. Helst ville jårs truli ha in ett tempopass denna vecka. Och känner det som att kroppen i övrigt är redo och ivrig på ett dylikt. De två senaste dagarnas helvila har varit nödvändiga pga omständigheterna. Men de har nog också varit välkomna, skulle man kunna misstänka. Janå neppärligen till skada, åt allra minstone.
För att inte ömheten ska leda till något konstigt kompensatoriskt knixande eller slingrande i rörelsemönstret, tänker jårs truli försöka bolstra in den ömmande tåtippen. Om det lyckas, så ska jag tassa iväg och känna om det går att keta tess. Och om det går, så ska jag försöka driva upp tempo. Helt råtaggad till ett bra tempopass är det såklart svårt att vara, under sådana omständigheter. Men man tager vad som bjuikkas.
Några FajvFingärs kommer såklart inte på fråga, om stortån ska paketeras. Utan det får bli Feelmax, med sina generösa toeboxar, i så fall.
Åålrajtski denn. Jag återkommer när det finns mer att förtälja...

*äventyret vederbörligen genomfört*

Jårs truli paketerade tån, enligt planen. Det gick smidigt och blev ett oerhört näpet litet paket.

..som dessutom höll hela vägen, som synes.
Sådana här heimlagade projekt har ju en tendens att manifestera sig i praktiken på nålite annorlunda sätt än jårs truli föreställer mig i teorin. Men den här gången tåjmade det faktiskt till pinkt och prucka. Inte bara att paketet rymdes i Feelmaxen utan besvär, men dessutom gick det att keta smärtfritt.
Najs.

GPS-pulsen var hög. Tilåmed som lördagspuls betraktad. Över åtti. Huruvida det avspeglade nervositet för tån, eller om det är nattens huvudvärk som är symtom på något beciluskigt angrepp, kunde jårs truli inte avgöra. Men summa summarum var inte kånfidensen skyhög inför tempopasset, om vi uttrycker det så.
Janå tyckte nog jag gjorde mitt bästa. Uppvärmningen gick mest åt till att vänta på när det skulle börja ta sjukt. Mot slutet av uppvärmningen började jag trappa upp tempo och då infann sig en skön förväntan inför den hårda delen. Liksom bekräftandes att kroppen nog är ivrigt redo att belastas. Givårtejk en tå eller två.
På tempodelen var det andningen som begränsade. Spiiden kändes inte speciellt hög, men det brukar den aldrig göra. Jag tror, eller kanske önsketänker, att det beror på avspänt löpsteg.
(alltså i absolut bemärkelse är spiiden såklart aldrig hög, för jårs truli, men det brukar kännas ungefär ganska relativt likadant på tempopassen oberoende om stätsen efteråt gläder eller besviker)
På nedjoggen var kroppen och framförallt benen rätt sluta. Tröttare och ömmare än jag minns någonsin efter tempopass. Varför? Janå hoppas för att andningen tillät mig att anstränga benen hårt. Men kan såklart vara onsdagens ovana belastning som sitter i benen ännu.
Vi vet mer efter att vi granskat stätsen.

På tal om stäts.
Jårs truli älskar stäts. Vilken nörd gör nu inte det. Men inte så till den º att jag vill låta dem kräppa endoknarkruset efter ett hårt pass. Egentligen försvinner ju inte ruset någonstans bara för att jag får veta något om hur det gick "på pappret". Men om jag får teoretisk info så har det en tendens att attrahera uppmärksamhet. Och det vill jag inte när den har trevligare saker att riktas på.
Iofs. Idag var det sån bigtajm positiv grej att tess kunna keta. Let ölåon keta hårt...
(med hög ansträngning alltså, inte nödvändigtvis speciellt mycket snabbare än usain eller så)
...att stätsen känns mindre viktiga. Den mentala aspekten är ändå positiv. Men janå lika så bra att ha som vana att stanna klockan och spara passet, utan att glutta på resultaten.

Dags att kika på stätsen nu då?
Njaeep. Vi kan lika bra digga ett tag till den råa njutkänslan i kroppen. Och rikaväridrinken. Och snart blir det dags för nå matlagning.
Matglada matlagare.
Steja alltså väldigt tjuund, så återkommer vi sen. Ikväll eller imorgon.
Men lite alternativ för den närmaste framtida träningen, baserat på hur det har gått idag. Eller sprungits idag:
-sakta = sämre än senast: den ansträngda andningen berodde på dålig kondis och benens trötthet på dålig återhämtning => en lugn period framöver. Med hårda pass i intervallform. Intervaller borde väl ge effektiv hårdträning, med låg totalbelastning på gammgubbar?
-medel = i trakten av senast: fortsatt lågpulsa distanspass med sköna långlenkkiar och någon form av hårdare tempo/intervallpass.
-hårt = bättre än senast: början av kommande vecka lugn, men sen mot slutet en tufft långlenkki. Sista långa före utterleden, som ju nog är "on" nu. Antingen lugn början och hårt parti mot slutet. Eller så semihårt medium-långt.
-lysande = klart bättre än senast: hård långlenkki nästa vikåsluut.
Ingen hårt dragen skiss, men lite ditåt. Känns inte så emotionellt investerat, mer som att få-reda-på-läget-och-ställa-sig-därefter.

Dådiid. Paus. Du kan fara och kakka eller grilla korv så länge. Utifall att din peristaltik tåjmar och din grill är bra, så kantänkas du tålåmed hinner med ådibåkk.

God morgon! Sovit gott?

Det har förvisso jårs truli gjort. Och länge. Nålite limina vader idag, och efterkänning från gårdagens endoknarkfiiling.
Najs.
Ska vi ta oss an stätsen då? Jup, öbaot blodi tajm.
Aalrajtski, ganska tajtski. Typ en sekund bäst. 4:39 i snitt på tempodelen, Helt klart ärs det nöjd. Mycket nöjd med omständigheterna i beaktande. Lite öppet läge ännu vad fortsättningen belangar an. Men vackrast så. Inte sant? Så har du desto oerhördare anledning att steja tjuund. Juh!

Nu ska jårs truli samla krafterna till nå gårdskarlsuppdrag, så kanske man får unna sig nå najs belöning baket det..
Ochps: tåren rann av lättnad då, söisledes.

AAAaa