väck ej den gubb som vilar

Inte var jårs truli egentligen redo för något maratonketas förra lördagen. Men på åtminstone två sätt visade det sig bli rätt i alla fall. Eller ok åt allra minstone. Ena är psykologiskt. Eftersom det mättade såpass, att en återhämtningsperiod började kännas efterlängtad och oerhört emotsedd. Hittills i år har viloperioderna skötts bra, men pliktskyldigast. Nu blev vila vad jag ville göra.

Andra var att det prickade på en varm dag. Därmed klarade jag inte av att belasta kroppen nå hårt i värmen. Jag menar, en fyratimmarsmara är ingen gigantisk grej att hämta sig åter från. 

Så nu har det alltså vilats värrigare. Och det fortsätts det med, ända fram till onsdagen.

Garmin håller artigt med.

Extra vilodagar och lågpulsiga brorundor. Lite högre puls i onsdags på eugmo vandringsled iofs..

(tillsammans med lillebror och rissan n, vilka också förbereder siga för UL)

..men dock lugnt som bara dess vad.

Inget i lågpuls har slunkit under 6 min/km i snitt sen kåkkelby. Men gårdagens 6:00 visar nog att den bastulika maran för en vecka sen, är förlåten. Och benen kändes lätta å pigga. Najs.

Nu blir det bara en till. Lågpulsig brorunda. Imorgon. Snittempo under 6 vore såklart ett välkommet besked, mutta saadaan skådata.

Efter gårdagens lenkki laddade jårs truli in energi och rikaväridrink som baket vanlig lördagslånglenkki. Men sidu det behöver man få, ty då det är återhämtning på gång. Den onakne kocken experimenterade vidare med rökt kalkon. Med ägg. Och med auraost. Det blev ganska väldigt kul, om jag får utbrista det själv?

Förgräddade ringar av chiabröd, som jag ringade in kalkonbiffpar med. Och sen när kalkisen började se nästan mogen ut, så kläckte jag käckt ein ägg per skapelse. Och sen när äggen började se stelnade ut, så dåinkkade jag på med en kräpplåod auraost. Och när den började visa fläckvis brunhet, bestämde jag att det ar färdigt och klart och fullbordat som ett bättre faktum. Givårtejk.

Ungefär så här såg de ut då. Och så här, ungefär, när de väl hade blivit uthjälpta ur lådan.

De läto sig väl smaka och var ganska väldigt mättande. Chiabrödets uppgift var förstås att hindra äggerna från att smita, men det smakade också gött. Blir nog fler gånger, trots att det var en smula omständigt. Najs.

En aning har nog närkketanden börjat värka, inför leden. Jårs truli har smått inlett obsessaset över energi/vätskeintag. Klädsel/utrustning. Väder. Strategier. Ormar. Änd staff..

(det lär bli värre innan det blir bättre, om man får drämma till med en kvalificerad gissning)

..kanske lika så bra att skola jobba imorgon och tisdag, så har man nå annat att grubbla åpå.

Niidless to sej. Så jag skriver det istället. Du ska steja tjuund!