Därmed fritt fram för tuff lenkki på lördagen.
Långlenkki med hårt parti mot slutet? Delta i något lopp? Hel- eller halv-? Ylivieska eller alajärvi?
Omotiverad för halvmaraton då det inte finns nå fart i benen, även om det kanske hade varit bra träning. Så det blev hela.
Bägge ovannämnda är tvåvarvsbanor. Vilket är jårs trulis ofavorit. Något av favvo är fyravarvsbanor. Och hellre envarvs- än tvåvarvs. Speciellt på glesbefolkade obskyra byalopp.
Till vieskas fördel talade starttid och bana. Tolv i stället för tre. Mestadels pedbanor i stället för myckenhet små landsvägar, som tenderar luta på kanten där man förmodas keta.
=> mot ylivieska!
Väderprognosen lekte med bra utsikter. Sol/växlande molnighet fram till tolv, sen mulet. Drygt tjugo º och svag vind. Viss chans för regnskurar. En smula åt varmare hållet, men rena drömmen som sommarmara betraktad.
Men de dillade, som vanligt, de förbaikkade klantarna.
Gassande sol, med några få korta molnglimtar som bara antydde hur mycket lättare det kunde ha varit. Minst +24ºC, troligen rejält över som varmast. I skuggan. Som lyste med sin frånvaro.
Spells värmebonk?
Juu gesst it!
Riivajnd till förhandsfunderingar.
Tvivlade högtidligen på formen, men såklart hade PortEllen låtit sig öppnas så visst...
(det hade krävt perfekt tur med vädret, och jag tvivlar fortfarande på att formen ens då hade ruckit)
...gåo fåår it.
Bra urladdning inför viloperiod inför utterleden, och bra maratonträning. Med filosofin att man blir bra på det man gör. Borde betyda att man blir bra på att keta maraton genom att keta maraton. Logiskt, neh?
Bra värmeadaptionsträning, om vädret visar sig från soligare sidan.
När loppet väl var igång.
"Kanske andra varvet blir muligare och svalare, så kan man ju få en trevlig negativ split..."
Jag hade ingen koll på tempo, utan körde enligt känsla. Häppiländ med viss marginal. Lättade på gasen då det kändes smått illa och tänkte att kanske kroppen/hjärnan (Central Governor) har koll på ansträngning och värme och distans och tillåter lämplig och hållbar belastningsnivå. Bra att få reda på huruvida det tåjmar eller inte.
Tåjmar inte!
Mot slutet av första varvet började det bli värre med illakännandet. Inte direkt må-illa-känsla, men något ditåt. En illakänsla inifrån kroppen. Och lätta på gasen en smula hjälpte allt mindre. Nästan så jag började hoppas att det vid varvning skulle visa sig att möjligheterna till en bra tid redan har flugit och farit. Annars måste jag ju kämpa på andra varvet.
De hade mycket riktigt flugit och farit, fast jag måstade ändå kämpa.
Dock ingen totalbonk före varvning, som på fjolårets jakupas. Till all lycka. Vet inte hur jag skulle ha lyckats tvinga igång andra varvet under sådana omständigheter. Fast inte tog det många kilsar in på andra varvet att inse att det blir en rejäl värmebonk idag, trots att jag sänkte tempot rejält vid varvning. Och, kan jag nog erkänna. FajtingSpiriten dog nog en smula, där vid varvning.
Andra varvet.
Tanken att ta det riktigt lugnt, som strategi för att klara en rejäl slutspurt. Sen blev tanken att ta det riktigt lugnt för att klara av att finisha. Hade ända från början frångått min vanliga vana att keta förbi vätskestationerna. Men på första varvet använde jag vattenmuggarna till underarmar och huvud. PÅ andra varvet, däremot, började jag stanna ordentligt och dricka ordentligt. Speciellt sen underarmar började se hotfullt torra ut. Hann dock inte börja frysa, som på teneriffamaraton, så ingen fasligare dehydrering gissningsvis.
Det tog pinsamt länge innan jag håkade att man ju kan fylla de egna medhavda flaidorna med vatten, så behöver man inte glupa sig fördärvad vid stationera.
Vid två tillfällen promenadade jag mellan två kilsarskyltar. För att sänka tempen...
(det är för hög core-temp, snarare än dehydrering, som orsakar värmebonk. så det hjälper nålite att dricka, men det räcker inte)
...det gjorde gott, även om vaderna krampade bägge gångerna, när jag satte igång joggen igen. Men tillfälligt, det funkade att ta det riktigt sakta när jag rullade igång från gå till jogg. När jag gick så svullnade fingrarna så de kändes sprickfärdiga. Började gympa med dem uppåt..
*händerna uppåt sträck*
..jaa, det var många och långa kilometrar på andra varvet, tell juu vått.
Men bra fiilis bland medbonkare. Uppmuntrande och glatt, mitt i eländerna.
Vid förtiskylten slurkade jag min sista koffeingel och satte fart på slut"spurten". Och ketade om en handfull tappra, som hade ketat om mig under de föregående handfulla kilsarna. Bl.a gentlemannen som slutade fyra i H-50.
Strångt där, lappinen!
Och fantastisk endokannabinoiddos, sen man väl smellade barnen. Och efter målgång. Najs.
Årets fjärde och gubbets 16e maratonfinish.
Inte trodde jag att man kan strida om pallplats med >fyratimmarsprestation. 4:03:12 torde vara min 3e svagaste maratontid. Efter kåkkelby -14 och teneriffa -15. Och vieskamaraton min nästvarmaste. Efter teneriffa. Jakupas 2014 var varmare, men där ketade jårs truli bara halva. På övriga jakupor där jårs truli har bonkat i solgasset har det trots allt varit svalare, och jag har limboat in under fyra timmar.
Efteråt bytte jag bara till torra kläder och styrde hemåt. Man hade, om jag fattade info rätt, behövt kuitta in till simhallen för att tvaga av sig. Och det jöutades jag inte då det hade tagit så armades länge. Stannade i kannus på tankning och limonadköpning. Sen hem och duihka av sig ett rejält lager torkad svett. Najs.
Ganska väldigt oerhört god mat, med black angus och batatmos och aurasås, lät sig vädigt oerhört väl smaka. Och tredjeplatspriset fick göra sitt första arbetspass.
Idag råder en skön efterkänsla i kroppen och viss liminitet kan nog skönjas. Ambitionen för dagen är rörlighetsgympa och USD. Och fram till utterleden råder som sagt återhämtningsperiod. Och efter utterleden. Förutsatt att gubbdelarna går att plocka ihop till en någotsånär tåjmande helhet. Blir det dags att köra igång intervaller. Den här tuffa långa maran var något av en proverbial droppe, som mättade behovet av låångt för den här gången. Så nu har jårs långsamme truli mognat för tanken på intervallträning. Och faktiskt börjat se fram emot att rulla igång det projektet.
Men först som sagt vila. Och sen utterled. Och sen vila..
..men sen!
Så nu behöver jag be dig att steja tjuund. För sidu vi behöver följa med hur signalerna från gubbkroppen blippar under återhämtningsperioden. Både de mätbara och de kännbara. Och så vill vi neppärligen missa det kvalfyllda emotseendet inför uttersta dagen.
Åålrajtski denn. Asia on piffi. Du stejar tjuund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar