Som ögonöppnare tåjmade tre espressi, varav första kokosfettspetsad, brutalbra.
Blåbärsyoghurt och frutti och kära frun i bilen och iväg mot lafåssbyyet.
Trevligt surr med gamla och nya bekanta. Samt invaselinisering av nipplor och fötter. Sen busstur till vilobacka. Det imaginära startskottet small 7:47 tasan. Reikä reikä.
Jårs truli startade bland de allra första. Bara alfred k och en annan före. För att inte fastna i nå dragspel. Omusikalisk som man är. Släppte nog de bråttomhavande före snart nog, och fann eget tempo, som utmärktes av oerhörd lagomhet.
Tidigt i loppet var vi en grupp på fyra pers, som höll liknande tempo. Trevligt. Nog splittrades vi under färden, men med jouni p ketade jårs truli en betydande del av leden, alltsomallt. Najs.
Redan före nars -alltså mellan 10 å 15 kilsar- började låren kännas stumma. Dumma! Janå, helt stumnade de inte, men blev aldrig riktigt i toppskick heller. Fast variationen i underlag hjälpte. På de skönaste barrklädda stigarna kändes de som bäst. Resten av benen också.
Inte många steg efter nars krampade vänster baklår första gången. Gå och sutta salt, hjälpte. Sen hyfsat flyt fram till sexsjön, vid typ 28/29 givårtejk. Där blev det rejäl paus. Varm och salt soppa och kaffi. Förutom påfyllning av vatten och kastning av gammvatten. Mitt enda utsläpp under färden, förutom svett och möjligen en eller annan oskyldig prupp.
Plus dessutom, masserade in ett nytt lager vaselin på fötterna. Najs.
På de första stegen av den dreddade etappen mellan sexsjön och huvudsjön (egentligen är det främst fram till gäddsjön som det är förskräckligt med rötter, stubbar och stenar) kändes fötter och ben ömma. Men det gick fort om, och i relation till förväntningarna blev det kanske skönaste etappen.
Jårs trulis strategi var att undvika fall och islående av tår, genom att ta det mycket lugnt i krävande partier. Vilka fanns av i parti och minut, tell juu vått. Det semitåjmade, kan vi konstatera. Några fall och oerhört många tåislag, men med begränsade konsekvenser tack vare lågt tempo.
Nog känns högra lilltån, som slogs totalsönder senast, stukad eller stött. Men inget misstänkt värrigare.
Två eller tre gånger till krampade vänster baklår riktigt rejält. Och ett par gånger höger innerlår. Det gamla goda gå-och-ta-salt-tricket tåjmade nog till belåtenhet. Därutöver förekom småkramper i vader och underben under stor del av loppet, egentligen hela andra halvan. Men janå, det uthärdligades genom att hålla tempo på en rimlig nivå. Vilket också var fördelaktigt för pulsen. Bevisat icke minst av garmins måttliga återhämtningssakko. Nu några timmar efter målgång är den nere på 41 h.
Vid huvudsjön började jag dåinkka in ordentligt med saltgurka och bansku. Och på lagom avstånd till bockabron suttade jag i mig första av två medhavda koffeingeler. Det arbetade bra. Vid bockabron tog jag en ordentlig paus. Och käkade saltgurka och bansku och drack kaffi. För att minska krampbenägenheten. Så sista etappen gick bra. Och kändes oerhört kort. Det berodde såklart på att jårs truli förra gången haltade med träben den etappen. Hann knappt få i mig andra och sista koffeingelen, men den fick tåjma som slutspurtständvätska.
I mål efter 6h och 26 min. Således nytt FajvFingärsBanRekord med ganska väldigt rejäl marginal. Najs.
Och med ömma men någotsånär hela fötter. Najs.
Utterleden-JårsTruli 2-1
För två år sen "aldrig mer" med gråten i halsen..
idag "aldrig mer" med en förnöjd suck. Najs.
Som tack för att du har orkat steja tjuund och orkat läsa denna ensmula skrytsamma berättelse, för du här njuta av en oerhört vacker bilförnsterselfi. Najs (för dig)
Steja väldigt tjuund!
Så får du veta om jårs truli får min kära fru i mål och om garmin har rätt i att återhämtningsbehovet från denna här heroiska bedriften trots allt är temmärligen måttlig.
AAAaa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar