kort tisdagsrapport om cortado och nå sort av sport

Gårdagens blygsamma lenkki, tillsammans med folke j, kändes inte alls som om det hade varit vila-och-ätadag på söndagen. Vilket det hade. Kanske lika bra eller alldeles bäst, att inte behöva veta hur det hade känstats i annat fall?
Benen var tunga, styva, stela, tomma, svaga, långsamma och nålite tröga.
Under jårs trulis halvinälvade försök till rörlighetsgympa efter lenkkin, tyckte jag mig kunna ana en smärre liminhet. Som ju nog kanske kan bidra till att selitta fiilingen. Och så krystade jag fram trösten, att janå i lördags begicks trots allt långlenkki i samma tempo som berlinmaraton.

På kvällen lattjade jag nålite i kafferiet. Och skjöt nålite footidj. Det mesta blev av avföringskaliber, men det blev i alla fall ihop till en snutt om kära fruns cortados tillblivelse. Låtom sig väl smaka:

Ikväll prickade jårs truli pliktskyldigast av ett alternativpass. Och kände mig ganska relativt duktig. Även om det kan ha innehållit ein eller annan steg på löpande band.
Imorgon dags för tempopass. Och eftersom förra sådana bestod av hel tempodel, så blir morgondagens i form av jogg varannan kilsar. Kalla det sen intervall eller fartlek eller etwas ganz anderes. Knappast slinker det under 4:50 per hård kilsar, i höstmörkret, men man kan ju alltid hoppas å det oerhördaste.
Ny pannlampa har iofs införskaffats. För att lindra kvällarnas bristande välkomlighet. Så den kanske skulle få komma på jungfrufärd. För mörkret har nog en tendens att sakta ner.

Nu fick jårs truli en idé, som sannerligen inte går av för nå hackor, tess. Nemmärligen du kan ju ta och steja riktigt jæfvla brutaltjuund!
Och så återkommer jag med nå erhörda eller oerhörda rapporter, vått sej juu?