PB på 50K

I onksdagst inledde jag, planenligt, kvalitetspassens säsong. Blev en helt vanlig lenkki, men med fyra förutbestämda motlut i högre fart än diifåålt. Kul! Och märkbart mer endoknark beviljades. Efter varje liten backspurt känstade det lättare, snarare än tyngre. Fiilisen baket var också högre än vanligt. Blir nog kul det här.
Ketaskompisen var med på att köra långt igår, på lördagen. Vi siktade på ett par varv jeppis-runt, med nå smärre utstick i bästa fall. Max fempti. Ketaset gick nog bra, men vädret var i tuffare laget. Hård blåst och iskallt regn. Vi bestam iofs att keta båda varven i samma riktning, med vinden i ryggen längs omfartsvägen. Känns som om man vore än mer utsatt där. Men faktum är att motvind tar ungefär dubbelt mer än medvind ger. Plus det iskalla, stundvis rikliga, regnet..
Janå vi mötstade lite baket elva vid lockande berget, varifrån vi tog sikte på staffansnäs. Under vägen ut dit började det regna. Och blåsten gjorde nog att man redan då såg fram emot omfartsvägen. Och medvind. Mycket riktigt. Blev helt annan njutning och regnet känstade knappt av. En avstickare via sandsund och sen vidare norrut. Vändningen in mot furuholmen kastade in oss i en helt annan värld. Iskalla regnspikar kastades med ursinnig kraft in i våra känsliga anleten. Kläderna blev blötkalla. Och man fick luta betänkligt framåt i puustarna, för att alls hålla styrfart. In i skogen vid pedvägen som parallellar östanpåspåret för lite vindskydd. Tyvärr lite isig, men våttdöheck. Sista kilsarna in mot varvning var de värsta på hela dagen. Liksom vädergudarna hånfullt frågandis: har du hövo att ge dig ut på varv två, din armades mes? Vi saktade ner och tuggade i oss medhavd mat. Mina fingrar var så stelfrusna att jag måstade se på så jag inte krossade eller tappade chiabrödet. Vägen ut mot staffansnäs var nu heller ingen dans på rosor, men då kunade man redan börja se fram emot omfartsvägen med vind (och regn) i ryggen och maten gav en smula råg i ryggen. Och himmel vad det ändrade. Igen blev ketaset njutbart och snart nog hade man fått upp värmen igen. Under sandsundsavstickaren fick jag tilåmed tillbaka mina fingrar. Ketaskompisen varnade att han kanske slår av på takten i något skede, och släpper iväg mig. Ut mot laamoshållet igen bjuikkades vi på bra medvind och regnet visade tecken på att avta. Inför 40-kilsars passagen var det dags för kompisen att sakta av, för att inte råka ut för plågsam hemresa. Då föreslog jag mat"paus" före jag sticker iväg. Så vi tuggade i oss resten av maten = chiabrödet i mitt fall. Sen fortsatte jag i typ samma tempo som dittills och kompisen lugnade takten nålite. Hårt väder emot. Över slussarna nästan så man slungades bakåt. Sen in i skogen och vindskydd igen. Lagom till sista jobbiga motvindsbiten hade regnet lugnat sig betänkligt och hjärnan hade beviljat behövlig dos endokannabinoider, jämte brödets extrakick, så det gack bra nog. Hem förbi kyrkan och skolparken, i snarare med- än motvind. Bra fiilis på slutet. Fulvädret hade fått fulfingret :o)
SpyridonFajvFingärs är bra terräng- och vinterskor. Let it bii nåon att jag sannerligen diggar mina spyridonskodon. Men när de blir blöta kan de ha en tendens att skava. Inte blir det nå jättemycket bättre, heller, av att få småstenar av sandasgruset i dem. Inte hade jag känt av nå speciellt, men hemkommen när jag kastade ein blick på fussingarna visste jag inte om jag sku våga ta av skorna

Nå inte var det nu så himlades farligt, visade det sig. En liten skava, med eller utan hjälp av nå rändåm småsten. Skorna var det ändå dags att tvätta, som sällskap fick de KS-kusinerna. Så nu har jag två fräscha FajvFingärspar att digga våren med.
Hur den närmstaste tiden ska se ut vet jag inte så noga. Imorgon blir det fastedag, med troligen nån form av kvällslenkki. På onksdag sannolikt nå spiidpass. Kanske brorunda, siktandes på årsbästa.
På tal om bästa så klockades gårdagens femptirunda på en skvätt under fem timmar. Således 50K PB baj faar...
(SUM gick på 5:16 i aug)
...därmed gick nog sista inspisen att delta i 50K i årets SUM. Blir alltså minst 75, men kanske nålite sannolikare 100K. Ett led i förberedelsen inför det är att minska 50 kilsarens intimiderande effekt. Med maratondistans tycker jag att det redan har åstadkomstats...
(inte så att jag ringaktar distansen, men så att den inte skräckslår nå oprorortionerligt)
...fast jag diggar maraton, kan nog mycket väl bli nåsorts favvosträcka vad gäller loppdeltagas.
I den andan ligger det nog nära till hands att det blir en femptia till under mars månad. Gärna i ännu mjukare väder!