Första kvartalet av detta år har avverkats i en hisklig hast, lika mycket till så klampar juli på dörren. Mars månad avvek från sina äldre syskon jimån att varken innehålla nå hunttiutmaning eller barfotapass. Januari och februari fick ju varsin barfota brorunda. Mars fick dock ett par fempti-ish länkar, så inte blev ultraketaset på nå sätt utan uppmärksamhet. Saldorna för februari och mars blevo dessutom, lustigt nog, på kilsarn identiska. 

April i sin tur ska inledas med nästa hunttiutmaning, 34*3. Hittills har nog utmaningarna gått hyfsat överkomligt, trots att de alla känstat åtminstone en pikuliten smula intimiderande på förhand. Vågar man hoppas att det ska gälla den kommande också? 

Hosåhelst är planen att inleda på torsdagen. Rutten har jag preliminärt funtsat ut. Har inte klartecken från ketaskompisen ännu, men han brukar vara synnerligen flexibel och överlåta ruttplaneraset åt mig. Långfredagen föreställer jag mig att vi djåjnar det glada gäng som ska starta från FC kl 9, vore ju synd&skam att missa den chansen. Distansen är ju mer eller mindre pöörf. Sen lördagens rutt får vi se, om vi tess duger till att keta nå mer då..

Som rekapitulation kan nämnas att projektet 49-50=100, som inledstades vid min 49-årsdag -givårtejk- består av hunttiutmaningar.100 kilsar komprimerade till allt färre dagar. I november började vi med sju dagar och i februari var vi nere i fyra. Då jag började fantisera om projektet visste jag inte att folke j skulle haka på, men med facit på hand kan jag nog lova att det hade varit ganska väldigt tuffare utan sällskap.

Det ultimata huvudmålet är Stockholm Ultra Marathon, 8/8. PlanA är att 3*34 lyckas nu i påsk, sen kåkkelbyultra skulle bli majmånads etapp och helst 2*50 i juni eller juli. Och 100K i SUM, men det är långt och vägen dit är också lång. Kan ännu hända att jag fegar ur och väljer 75K istället. Ett tag började jag nog känna mig kånfidentisk, men bonken på 49-kilsarn (som var määrad att bli fempti) tog ner den gamla farbrodern på joole. Maratonet nu i lördags återställde nog en smula självförtroende, så om tredarshuntti tåjmar nu så är vi på rätt spår, spår jag. Kanske redo att klicka in anmälan till SUM då, eller kanske bäst att avvakta till baket kåkkelbys ultra, saa sii. Anmäld till kåkkelby är jag i alla fall. Likaså till bastucupen. 

Igår for jag på en kort återställare. Hade en smula limina vader och fötterna hade visst fått en lindrig släng av mässlingen eller nå

från kallblöta spyridonar i lördags. Så jag valde adios och dessutom kompressionsstrumpor. Faktiskt förstå gången på väldigt länge som jag hade strupor på lenkki. Ett halvår? Över? Ingen höjdare; känstade sunkigt och trångt. Annars gick ketaset bra sen man kom igång, medvetet sakta och avspänt. Idag är första av två vilodagar, bara tuggmusklerna som är igång.

Imorgon ska jag bjuikka min kära fru på lunch, inget aprilskämt.

Janå, nästa rapport gissningsvis på torsdagen, baket etapp 1/3 av hunttin. Hoppas på FajvFingärsväder, såklart, solklart! Och på pigga fötter, vader und ben. Blir spännandis, steja tjuunda!