FajvFingärs och barfota

Det som var määrat att bli huntti på två dag, blev ett maraton på två dar. Söis kan det gå. Anade på förmiddagen att vänsterbenet, utsida knä frammanföreallt, hade irriterat sig av gårdagens svettpass. Dessutom hade ketaskompisen, pga omständigheter, avbokat. Så inte nå hopp om långpass idag. Fick den lysandis idisen att göra ett första försök att köra in nya fajvisarna. De har alltid böövat en rejäl inkörningsperiod, med diverse skavsår och grejsimåjsar, innan de tåjmar bra.

Gooär idis, böövär ju få dem inkörda helt och fullt till SUM. Tog inte mycket vatten med, väl vetandes att det inte blir långt idag. Riktade nosen mot schåmans, planerandes minst brorunda, gärna lite till. Redan vid pedvägen som parallellar östanpåspåret började det skava...
(ända från början gav sig knäet till känna, om än uthärdligt)
...insåg att brorunda är max idag. I trakten av runeberg och svanen började jag funtsa på att ta av fajvisarna och keta barfota. Vid omfartsvägskorsningen gjorde jag det. Först känstade det riktigt bra, knä tystnade. Men vid järnbron återkom känningen. I medlutet mellan fårholmen och rosasholmen rullad det så bra, att jag kom på mig själv med att trycka på nålite i steget. Känstade bra. Och baket några hundra meter tystnade knäet igen. Och ketaset tåjmade. Löpnjutning! Började tilåmed tänka på att förlänga, typ så länge fotsulorna känns ok. Men insåg att det kan vara det något högre tempot som endoknarkade så knä tystnade. Så det blev brorunda. Piste. Ändå kivogärt att få ett bra avslut på lenkkin. Väl hemkommen fick jag kämpa mot lusten att ge mig ut på nytt :o)
Ålrajtski, men det här benet är nog en bekymmersamhet. Bör erkännas. Nu just är planen öppen. Beror på hur det känns de närmsta dagarna. Är nog öppen för tanken på att helt hålla upp med ketaset ett tag, så det får lugna ner sig. Saa sii..
I övrgit känstade resten utaf kroppen och vädret super idag, hade varit gårrkålkkånajs med långlenkki. Hoppas någon annan fick digga den istället!
Janå, steja tjuund år bii skväär!