preliminära prognoser

Kaffi blev kanon, bigtajm.. se nu till att komma och tejsta så länge det är färskt!
Och fredagens lenkki blev en tia, tillsammans med ketaskompisen. Känstade helt ok och vi tassade på en smula raskare än på ett tag. De sista 1-2 kilsarna kanske jag anade en halv antydan till känning vid knäet, om jag kände efter riktigt nogsamt. Inte smärta åtminstone. Däremot var det tvivelsförutan mer svullet på lördagen. Inte jättebautasvullet, men tydligt mer än före. Dessutom en aning värme. Därför bestams det att söndagens planerade lenkki skulle skippas, utan förhandlingsmån.
Under söndagen var det nog tillbaka till som före. Och idag än mindre svulstighet, vill jag påstå. Därför viss tillförsikt inför dagens lenkki. Som skulle bli en specialare, avsedd att trigga en specifik anpassning. Nämligen hög % av ketasbränslet ur fettförbränning, upp i nålite högre velociteter. Det var syftet. Följande var metoden:
-fastade från söndag kväld, för att i någon mån minska tillgängligt glyokogen i befintliga depåer.
-inledde lenkkin mycket lugnt, för att säkert få igång fettmotorn.
-delade upp femtonkilsarsvändan i fyra (givårtejk) lika små bitar, och ökade tempot gradvis för varje fjärdedel.
-första fjärdedelen gick i uppvärmnings-/ultraväxel, och på sista var siktet på något i stil med maratontempo.
Määran också att specifikträna inför jakupas mara, för att inte bööva käka så mycket under rejset och ändå kunna hoppas på pers. Saa sii sitten. Har ännu inte granskat (trackerns) detaljer från kvällens vända. Men det viktigaste, benet tåjmade bra. Hee hövosaatschi he! Återstår såklart att se hur det ser ut imorgon. Men kul och skönt att få keta utan känningar. Ett annat bra tecken var att det gick bra att keta lite osaktare trots fastedygn bakom sig. Förstås har jag inte ketat just nå på sistone, så säkert var lagren fylldare än de brukar på fastedagslenkkiar. Men i alla fall.
Fortsatte inköraset av nya Fajv Fingärsarna, som är förstahandsval både för jakupas maran och SUM. Tyvärr hade högerhälen ett skavsår från promenadaset till koncerton i fredags. Så det skavades sönder nog, hade böövt plåstra.

Meen, de är nu närmast en kosmetisk fråga. Inte störde det nå nämnvärt under ketaset. Och i övrigt tror jag att nyfajvisarna börjar vara inkörda. Kanske böövär smeta nålite compeed på hälarna då man ska på nå längre keikkor, på sin höjd.
Nästa lenkkidag om allt går väl, är onksdagen. Då tänker jag mig en kort värmerunda. Eftersom ingen luftvärme utlovas, så blir det att klä sig temmärligt. Inte verkar man bööva vara nå acklimatiserad i år, men synd och skam vore det att vejsta effekten av den plågsamt varma trettikilsarn för ett tag sen. Djast in kejs. Kan ju fortfarande bli varmt i stukkhålma, även om jakup verkar ha sitt på det svala.
Inför jakupas mara känner jag mig, bajdövej, nåsånär förberedd. Helt redo att keta för PB, om väderprognoserna och benet håller...
(sista nyckelpasset, maratoninspajärd intervallpass, är määrat till fredag)
...men med ultran är det en helt aadäran femma. De två senaste nyckelpassen har slagit sig till pållor, delvis eller helt. Pga benet, mest. Känns inte tess nå förtroendeingivande, tyvärr. Janå, siktar på att få tillfredsställande ketas i jeppis och så blir ståkkålm som det blir. Kanske kan vara kul i alla fall, böövär åtminstone inte funtsa på nå målsättningar.
Åålrajtski, som sagt preliminärt verkar det lovande med benet. Om det ser bra ut imorgon så börjar det bli dags att skifta från aktiv rehab till sekundärprevention. Och om inte så får vi taga oss en ny funderare. Hoppas på det förstnämnda, ty det är inte nå vidare lockande att bööva börja fundera, så här nära inpå semppu.
Steja tjund, vettja, så får du veta hur det utvecklar sig!