ringrostig

Igår var det nästan exakt onksdag. Jårs truli jobbade duktigt och med oerhörd yrkesskicklighet. Nästan bländande! (lägg märke till den klädsamma blygsamheten, ijenttärligen var det nog bländande) Baket utförda jobb, blev det motion. IT-bandet hade varit snällt, om än med en lindrig svulstighet vid knäet (lat. epicondylen). Ihan planenligt värmde jag upp med en halvtimme på kråsstrejnärn. Himlades vad töögigt det är. Och tungt. Alltså ansträngande fast pulsen knappt stiger. Med ketas får man upp pulsen mycket bättre, utan att det tess hindar bli ansträngande...
(varmed inte antytt att inte ketas kan och ska vara ansträngande)
...janå med rändåm plej i örat så nog tickade ju halvtimmen iväg i fulla fall. Sen var det löpande bandets tur. Det brukar också vara töögigt, i jämförelse med utomhusketas. Men baket kråsstrejnärn var det rena underhållningen. Tassade på barfota i en halvtimme, utan smärta i/mellan höft eller knä...
(fast märkvärdigt hur fläskigt och flämtigt det känstade baket ändåbara tre vilodagar)
...najs, så långt. Det vågar jag inte ta som nåt bevis för att benet är i skick. Snarare hade smärta varit synnerligen oroande tecken på motsatsen. Men såo faar såo godd. Dock, om jag är paranoid, inte åtminstone mindre svullnad kring epicondylen, idag.
Fast idag vilodag. Skippar tilåmed stretch och foamrollaset varannan dag nu. Bara för att det känstade som att det hade skuttat fram ett kliv, baket jag testade med helviladag. Vilodagen till ära, passar jag på och knegar i rosteriet.

Hyfsad temp på terrassen, cirkulus +18ºC. Ändå är nog rostens termometer opåligtlig under omständigheterna. Blir därför att lita än mer på utseende (bönornas, inte den bildsköna rostmästarens), doft, och ljud (äs in 1st änd 2nd kräkk) för att styra rostningsprocessen. Och stanna den vid rätt moment.
Ska rosta fem bätchar ikväld. Två olika arabicor á två 500 g:s bätchar och en ½-kilos robusta. Efter att ha kört 100% arabica och experimenterat med ljusare rostning blandat med mörkare, under första halvåret, är jag nu sjukeligt sugen på nå riktigt karakaffi till semppun! Alltså med tjugotalet pråsang robusta och rejäl rostning. Våjvåj vad jag ser fram emot att tejsta dagens skörd. Men den böövär vila, så tidigast imorgon. Ikväld får jag nöja mig med gammkaffi, som ingalunda är fyskam, det heller. Välkommen, föralldel, på provsmakning under sommaren!
Imorgon blir det nålite kortarte arbetsdag. Så jag hindar med en smärre lenkki, innan vi ska på koncerto. Bir högst en tia. Beroendis åpå. Men sju-tie kilsar. Om knädet är mindre svulstigt och jag får sällskap, blir det nog tie. Annars mindre. Och så riihäb, baket. Och förhoppelselunda karakaffi på det. Najs. Speciellt om knädet uppför sig imorgon också!
Hur som det med den saken blifver. Och huruvida sommarkaffi blir kanon eller kalkon. De spännandisa sakerna håller du kåll på jimån att steja så armades tjuund att det står häftiga till!