oma vika, iso sika..

Janåjup, redan utan facit på hand fattade jag ju att hunttiutmaningen klämde in sig på helt galen plats. IT-bandet var på bättringsvägen och senaste tian hade tåjmat så gött som symtomfritt. Risken var mycket stor, dels för att sabba riihäbben och dels för att kräppa 50+50...
(vi får aldrig veta om en farbroder i högform hade klarat det)
...men som sagt, vissa saker måste bara försökas. Int jelps he tär sööta öödi. Och att panta på det till senare tidpunkt var, med tanke på jekupas mara och SUM, inte heller någe alternativ.
Efter att tanken på några vilodagar hade sjunkit in, repade jag till med en sika-behandling på lördagskväldet. Plågade riktigt kräppen ur de sjuka ställena. Också över laterala epikondylen som traditionellt är tabu...
(men det "förbudet" bygger troligen på den troligen felaktiga teorin om att ITBS uppstår pga friktion PLUS man får troligen behandla hur och var man vill på sig själv)
...det löste förstås ut en temmärlig reaktion. Hela utsidan av knädet har varit blåmärksöm och värk har förekommit. Någon º av inflammation, nog. Hoppas det tutta igång läkningsprocessen åådänttligt. Nu har jag vilat, idag är tredje dagen, varav endast igår stretch och rollelse ingick. Blåmärksömheten är helt borta nu. En viss svullnad finns kvar. Dags att inleda nå småketas, så småningom. Om inte imorgon så i övermorgon, saa sii. Andra hoket. För att riktigt mjukstarta, har jag tunkit testa en halvtimme kråsstrejnär -ehuru ohyggligt töögigt- och en halvtimme löpande band, som första pass.

Kaffi håller på att ta slut, så ifall ketaset blir uppskjutet till torsdag så blir det kaffirostas imorgon kväld. Och vise värsa, äsitvöör.
Må det eins vara såpass varma kväldar, att terasstempen skulle vara närmare +20ºC än +15ºC! För annars blir det nålite svårt att styra processen.
Mera goovkaffi fåår dö piipl!
Har kört 100% arabica hela halvåret, men nu har jag fått hem en laddning robusta så resten av årets kaffiar lär nog innehålla tjugotalet prosang robusta. Såheså.
Esse run har jag, på tal om kaffi, nog helt slagit ur hågen. Ska nu först kolla om benet visar nå tecken på att börja hålla. Sen har jag kvar förhoppelser om ett maratonförberedande intervall-ish-pass före våran planerade vespasemppukeikka.
Åålrajtsji denn, ei muuta. Aj schäll ritöörn. Antingen imorgon eller övermorgon, med några väl valda ord. Välkommen ombord. Eller som vi bloggare brukar uttrycka oss: stej tjuund!