kräppat kåkkelby home-run och ädelost i äänekoski

Förutsättningarna, de yttre, voro fina inför kåkkelby home-run igår. Svalt och nordliga vindar, alltså i ryggen speciellt under andra halvan. Foten hade inte ändrat nämnvärt av tre vilodagar. Antingen hjälper inte vila, eller så behövs massiva doser av den? Svullen och småöm. Saucony på fötterna och korta tajts & Tpajta på kroppen. Lippis på huvudet och rändåmplej i öronen. So far so good. Övervägde camelbak för att få rejält med vätska med. Men valde ett bälte med rum för ½-litersflaidan och telefon. Ifall jag för en gångs skull skulle få för mig att fotografera något...
...vilket jag inte fick. Här började eländet. Bältet var så pölligt skapt att flaidan skumpade och gumpade i en hiskligt irriterande otakt. Fick dra ner den nästan över trochantrarna. Ideligen, med några stegs mellanrum. Och spänna bandet med några hundra meters mellanrum. Frustrerande och irriterande är bara förnamnet :o(
Påföljden var att jag ville få flaidan lättare så fort som möjligt. Med i sin tur påföljderna att jag måstade pissa efter bosund...
(de som ketat med mig, vet att jag avskyr att pausa)
...och hade för lite vatten kvar på slutet.
Andra eländet var att pulsen var lördagshög och känslig. Man kan inte påstå att banan är backig. Men ordentligt böljande, nog. Och varje motlut pressade upp pulsen. Mycket på första milen. Mer på andra milen. Och löjligt ÿbermycket på sista milen. 7+mins kilsar var inte ovanliga under slutmilen.
På två sätt bra, mitt i allt elände:
-det var ju sista långlenkkin på obestämd tid, lika bra att den inte var speciellt njutbar.
-planerar som sagt att trissa upp intensiteten en smula, lika bra att få nålite avsmak av lågpulsandet.
Foten då? Blev som sagt inte bättre av tre vilodagar. Och blev inte sämre av ett långpass i saucony. Inte direkt i alla fall. Kanske kommer i efterskott. Den som lever får se, om den stejar tjuund i alla fall.
Idag var det så dags för första heldagskeikkan med storYammun. Nostalgitrip, på ett par sätt. Första paus i kyyjärvi, där vi vakiostannade på den gamla goda tiden när vi fäälades på träningsläger till jyväskylä. Och pizza i äänekoski diggade min kära fru och jårs truli för ett par år sen. På väg hem från vår första vespasemesterresa.
Idag var det rena Yammukeikkan. Tre Yammusar. Kära fruns virago, patric l:s supertenere och jårs trulis midnightstar

ickeYammusar hade varit hjärtinnerligen välkomna med, nota bene, men ingen anmälde intresse. Knäppt nog. Vi hade en skön dag och fin köra. Stora, goda och billiga pizzor. Jårs truli var enda som klarade hela. Man är rätt matglad mellan långlenkki och fastedag :o)
På hemvägen körde vi med kahden pysähdyksen taktiikka. För att inte behöva köra så länge med mättdästheten i ögonen. Först i karstula och sen efter alajärvi. Hem via kortesjärvi-purmo. Härligt körväder och bra sällskap och Yammun är helt förskräckligt löjligt underbar att köra.
*nästan nå pikulite förälskad*
Åålrajtski denn, steja tjuund så får du veta hur omställningen i ketasupplägg förlöper. Och inbjuikkor samt skildringar från roadtrippar. Fast janå, jag borde fixa nytt bakdäck innan det blir nå längre keikkor..