nya direktiv och ny ped

Något slag av bakslag, drabbade jårs trulis vänsterfot i tisdags. Eller irritation/reaktion, i alla fall. Merreldag igen. Våttdöhekk? Men det superkonstmärkvärdiga är, att reaktionen kom före merrellarna voro på plats på fötterna. Redan på slutet av promenaden hem från FC. Ömhet och ökad svullnad. Och en känsla av aktivitet/tryck på fotryggen. For nog på en liten merrellare ändå. Och det gick helt ok. Men på onsdag tog jag kontakt med mikael m, som skannade foten med sin ultramojäng. Och igen kunde avkonstatera manifest stressfraktur. I själva verket minskade stressmisstankarna och fokus riktades med mot mellanfotslederna. Alltså högre upp (proximalt om) metatarsalerna...
(MRI skulle ge klarhet i stressreaktion/frakturrisk, men den är schyna dyr)
...svullnaden är uppenbar med både blotta ögat och via ultraljudsutrustningen.
Mikael m föreslog (vila, men det visste han ju att jag inte skulle vara intresserad av) ökad intensitet och minskad mängd, på löpträningen. Och se om det skulle boosta förbättringen. Och minska bakslagen. Och hör på den: bibehålla uthålligheten medelst pedning!?!
(blev så oerhört chockerad att jag måstade byta ped å det omedelbaraste

från DragStar till MidnightStar, ehuru alltjämnt Yammu. mer om den senare)
Förmår mig väl inte vara riktigt så radikal, som hans förslag. Men tänker ändå försöka mig på någonting inspirerat av det. Denna vecka har jag, i och med idag, vilat tre dagar i rad. Och imorgon är planen kokkelby home-run, för att ta farväl av långpass för ett tag.
Nästa vecka tänkte jag försöka mig på nåt intensivare då. How about en halvmara på lördagen?
Den hade jag ju ändå funtsat hårt på. Och om den går bra. Alltså utan att totalkräppa foten. Ska jag köra med små mängder och frekventa, ehuru mycket kortare än halvmaror såklart, hårdisar.
Återkommer såklart med mera halvmarafunderingar och rapport från kåkkelby home-run. Änd staff. Det gäller bara att steja tjuund, som du vet.
Janå, det händer saker i alla fall. Började bli tjatigt med ett steg fram och ett steg bak, givårtejk. Och på tal om händer, så peedbytet då?
Började ju för några år sen med 50vespa, som byttes i 250dito efter 500 kilsar. Efter ett par säsonger och dryga 15tusen kilsar med 250n drabbade 50-årskrisen och behövliggjorde en motorped. Närmare bestämt en glidare. Blev en Yamaha DragStar. 650 för att varsamt lära gammal hund sitta. Alltså jårs truli köra, eller åtminstone nödtorftligt framföra, motorped. Efter en månad och 2500 kilsar på den, vars det redo att byta lillYammun mot en mellanYammu. Blev likaledes DragStar, ehuru elvahundra. När jårs truli började köra den, kändes det som att nu har jag den ped jag vill ha. Kommer inte att byta före hundratusen, åtminstone. Ifall jag nu inte får för mig att återgå till vespa.
MenMen. TrippTrappTrull. Och tredje gången gillt. Mitt i en plötslig hast, håkade jårs truli sig vara i förhållandevis akut behov av en storYammu. Så då repade jag till och bytte bort dragun till en MidnightStar. Som vi kanske har märkt med kafferistaset och ketaset, är jårs truli inte helt oförtjust i "rediculous overkill" Min kära fru tyckte, bajdövej, också att det lät rätt bra

Fånigt flin till halvhysteriskt fniss när man kör. Det lilla jag hittills hunnit testa. Igår bara runt kvarteret i ovädret. Och idag en liten utfärd tillsammans med kära frun.
NU har jag hittat min ped!
Att jag inte tänkte på det direkt! Redikulös åovärkill ska det ju vara!
Å andra sidan hade jag inte kunnat köra, eller ens nödtorftligt framföra, det där mostret för ett år sen. Så att, vackert så.
Imorgon som sagt kåkkelby home-run. Men på söndag tänkte vi tjuppa iväg till äänekoski och käka pizza...
(hör av sig, om man vill haka på)
...blir redan full i fniss bara jag tänker på det. Att ska få köra den där besten igen. Snart. Huhu, hihi :o)
Och kåkkelby h-r känns också lockande. Kan bli ein uthärdlig vikåsluut, detta här.
Steja tjuund så får du veta om det blev najs eller bajs. Siståslutligen,