etapp 2/6:lucialenkki

Lång och skön nattsömn och inga liminhetskänningar imorse, prognosade bra förutsättningar för dagens 17-kilsare. Vi hade bestämt oss för att ta oss till AE och käka dömsis gröt som frukost, gõttigõtt! Kl 13 hade jag dejt med Folke J vid lockanberget, så vi skulle hinda digga tillstymmelsen till dagsljus som trots allt serverades. Därifrån lufsade vi ivrigt vidare till staffansnäs, för att där vända norrut längs omfartsvägen. En omväg via sandsund och sen kivilös och så lång skön nedförsbacke jimån skata. Sen skilstade vi och befann oss håombaonda åt varsitt håll.
Trettonde december låstade det ju vara, tant lucias egenhändiga dag söis...

...och andra etappen av denna hunttiutmaning redan avklarad. Tempen var temmärligen runt noll ºC så skovalet var inte süperÿbersjälvklart, men jag chansade på fajvisar igen. De var nålite fuktiga baket gårdagens insats så påtagandet förde osökt tankarna till vejbäkkvenns träningsläger...
(då man, efter ett svettigt förmiddagspass och påföljande lunchpaus, skulle ta på en någorlunda tillräckligt blötkall karategi inför baketmeddagens första pass)
...och på sina ställen var det faktiskt tillstymmelsevis påfruset. Men nemas pråblemas, det var nog helt rätt kåål att fajvfingra idag. Alternativet hade dessförutom inte varit ickeFajvFingärs, utan FFspyridon, såheså.
Ketaset var lätt och ledigt idag. Endorfinkicken uteblev igen, men istället för snopnad så blev baketlenkkifiilisen en mental belåtnad över att formen är såpass god att två dagar i rad med 17 kilsarsketas inte taxerar nåmer än så. Och den insikten gav nå belöningskänsla också. Inte lika effektiva kemikalier som endorfin, men heller inte fyskam.
Till imorgon planeras nåt liknande, om vi grejar det så är ju denna här utmaningen redan halvvägs..
..åålrajtski på gång, luciasång och ljusövo på språng!