etapp 4/6 föörst bladd

Då var hemvägen inledd, fjärde etappen avklarad. Banans skick var återställd och KSarna (de lättare fajvisarna) tillbaka på fötterna. Och igen var det lätt och ledigt och njutning från första stegen. Ketade min egna runda idag, eftersom ketaskompisen hade nå åligganden så vi måstade greja dagens kilsar var för sig
Via kivilös ut mot omfartsvägen. Bongade två söta vovvar som voro ut och rastade sina människor. De såg ut att heta bamsebob och nils, dömsis människor såg ut att heta nå annat. Det kanske de gjorde också. Lite blåsigt, men regnet märkstade bara när man ketade förbi nå rapapott, för där synstade det att dropporna trillade ner med måttlig iver.
Längs omfartsvägen norrut, med medvind i ryggen...
(om man har motvind i ryggen så ketar man åt fel håll)
...det var lätta fina kilsar.
Ingen invände mot invändning mot furuholmen. Men där anföll motvinden och kastade temmärligen välkylda regndroppar i anletet på jårs truli. Aningen mera utmanande förhållanden. Sen in i östanpåskogen och rullade hem på rosa endorfinmoln.
Skönt dåopad idag också, baket. Kroppen och benen, tilåme vaderna, känns intakta och pigga. Fötterna börjar kännas trötta. Och en stackars liten tå blev skadad

FajvFingärs brukar vara synnerligen tåvänliga, men det var nog nå rapa som hade invaderat och rejpade tån. Fast inte känstade det av nå, råkade bara se det då jag strippade. Men som sagt, börjar kännas i fötterna. Ämnar icke desto mindre fortsätta i FajvFingärs, KS eller Spyridon enligt före, om nu inte fötterna blir riktigt sjuka. Bra träning tillika, då det börjar kännas nålite. Om man ska keta nå längre lopp sen nästa sommar, så kan det vara bra att ha nött in en smula uthållighet i fötterna.
Imorgon följer fortsättningen, ser ut att bli ömsandlenkki då också, men grande finalen tycks kunna bli gemajnsam.
Åålrajtski, 4 daon 2 to gåo, let däär bii nåo måår snåo!