oplogat och löpande band

Ohyggliga massor snö befann sig på marken när ögorna öppnade sig imorse, ställandes till med ein smärre huvudbry för en lenkkiinställd ketasfarbroder...
-vilken bana och hur långt
-vilka skor
-inomhus eldär utomhus
-klädsel
...kämpade som en heroisk hjälte för att inte läksa ner på golvet och pÿÿla-sparka-slå-utbrotta, utan istället ta det som en nåliten utmaning. Lyckadist väl åtminstone nålite, i alla fall utombords.
Skottade snö, i stället för att röika, och fundeerade. Snögaset hade den osannolikt goda smaken att ta paus då jag hade skottat klart. Ketaskompisen meddelade, bajdövej, att hans späck är fullschemat så jag är ån maj åon. Janå desto mer utrymme för min oerhörda flexibilitet (ähum..) under synnerligen pressande förhållanden. Beslutade att, i frågeordning:
-faktiskt vara en aning flexibel vad gäller bana, tilåme ta med nyckeln till mottagningen, utifallatt jag skulle få leidan på föret och vilja anlita löpande bandet.
-FaivFingärs Spyridon. Resonerade att plogarna troligen är merellermindre lika lata på andra ställen som härikring och att dessutom plogade partier torde kunna vara delvis översnögade. Därför spyridon hellre än ajsbugs.
-Börjandes utomhus, med option för inomhusparti.
-Skippade tanken på rånarhuva, eftersom snögaset pausade. Men drog i alla fall en såndärtunngrejsominteheterbalalajka om halsen, för att kunna dra över naaman om det får för sig att börja snöga igen.
Ketade iväg åt schååmanshållet till, i avsikt att ta mig ut till jeppis-runt-spåret och påbörja den motsols. Flaggorna och schååmansröiken antydde dock en dos nordlighet i vinden och jag tyckte inte att jag böövade nå extrautmaning i form av motvind längs omfartsvägen just denna dag. Därför vände jag ut mot furuholmen istället. Här började det vara oplogat. Och då määrar jag inte oplogat som i inte-plogat-äs-satsch-men-nertrampatåpedat, utan som i o-faking-plogat. Periöd! På vissa partier hade en hund och en person traskat, medan vissa partier var helt jungfruliga. Som värst hade de plogat vägen och tråmat snöget upp på ketasbanan, a.k.a peedbanan.
Men spyridon visade sin förträfflighet. Det var tilåmed njutbart, ehuru på ett slajtligen perverst sätt, sen man fick till ett tåjmande steg. Lite som terränglöpning, med höga fotlyft, men utan att bööva vara så uppmärksam. Vid omfartsvägen vände jag söderut och fortsatte hela vägen till staffansnäs. Först vid kivilöskorsningen (eller var det peders?) började det vara plogat, om än för ett bra tag sen.
Tyvärr hade vänstra spyridonen, dömsis ofattbara förträfflighet till trots, skavat på foten

 Därför beslutade jag att ta kortaste vägen till Fitness Club och se om de har nåt löpande band ledigt där. Misstänkte att alla sku vara upptagna pga föret. Men alla var -tvärsimot- temmärligen lediga. Klädde mig därför nästan naken. På fötterna i självaste verket helt naken. Och ketade en halvtimme. Dels var jag skrajsen att bränna sönder sulorna och dels är det nålite töögigt att keta på löpande band. Fick hyfsat varmt under fötterna ändå. Inte hade jag heller nån större lust att dra på blöta Spyridoner på skavsåret heller, för hemfärden, så jag tog dem i vacker hand och tassade hem barfota. Det gick bra, utom där det fanns frusna spår baket peedas och gåas, de var obekväma. När jag kommit hem kom lillabror efter nå gammkaffi. Han förvånade sig över att nån hade stått barfota framför dörren...
(hur han nu kunde lista ut det)

...det tokstollen! Varför skulle jag mittiallt ha drajit på mig fajvisarna igen, baa för att låsa ipi dörren?
Tihifniss, janå som vi vet kan ju småbrorsor vara en smula knäppa!
Så det blev en lite annorlunda runda (nota bene el rimmo) idag.
Och nu är jag -baket stretchning, "5-zang" och bastu- samt sittandes här i riklajnärn med rikaväridrinken inom armlängds avstånd- en smula motvilligt såklart för en sur farbroder...
(janå kanske lika bra att få det där ungdomliga kvittret ur sig, det här sista året innan man får hänge sig åt varandet av grinig gubbe)
...nästan beredd att antyda att livet ter sig i det närmaste uthärdligt.