onsdag 31 december 2014

ketasåret från pärm till pärm

2014
Sluttampen på fjolåret hade jag redan börjat förälska mig i fajvfingärs och håkat hur fötterna diggar dem och vilken känsla FFketas kan ge resten av kröppa. Saldot för 2013 blev 811 kilsar med mersmak, efter att ha dalat från 2010:s dittillsa rekord 1200 till 2012:s dryga sjuhuntti. Årets slutliga saldo blev 2599, så 2015:s kunde ju vara 2600 :o)
Ingos utmanings slutspurt på nyårsafton utgjorde också en gnista, kanske ffa för att keta bland folk. Och ketaset som socialt fenomen. I början av detta år adlibrade jag kultboken "Born to Run" och en annan ketasbok "Barefoot Running" som eväät inför och på LasPalmaskeikkan i feb. Tanken var att de skulle hjälpa mig att hitta motivation att faktiskt företa mig någon lenkki under semppun. Brukar bli ett armades kaveeras och lenkkitåssorna i kappsäcken, där de hålls hela keikkan. BtR visade sig vara bland det mest inspande en presumtiv ketare kan läsa, hann genom den innan avfärd, så barfotaboken fick bli matkaeväät. Tåjmade gjorde det, så armades! Hindade med trenne morgonlenkkar á 7 kilsar under veckan på LP. Över förväntan med severala tålängder.
(de här faktorerna: FajvFingärs, BornToRun, Nyårjoggen&Ingobloggen, tillskriver jag ketasinton som drabbade jårs trulis hull och flint)
Min kära fru, som är mig mycket kär -vilket kära fruar oftast väl är- antyder ibland på sitt försynta sätt att jag har en lindrig tendens att ta mina intressen förhållandevis seriöst, sen jag väl fastnar för något. Qigong och kafferi hör till kategorin, ur vilken hon öser sin skrala referens. I svaga stunder kan jag vara snubblande nära att tillstå att hon kan tänkas ha något hon går efter. Ketaset har liksom utgjort den senaste svala attraktionen. Förutom utövaset brukar en avsevärd del av överloppstid åtgå till fördjupelser i ifrågavarande ämne. De här böckerna, plus ett par lånade dito, har slunkit jimån fingrarna detta år
röd ring visar motivationsboken numero Uno! Gul ring runt igångvarande verk. En eller två timmar kan därutöver tänkas ha spenderats på artiklar/fora onlajn, men det ska vi inte tala om i år.
Årets första bok var således "Born to Run" och den ska också bli nästa års första bok, har jag päättät. Några av böckerna har gett nålite info/inspis och några har varit rena gruvguldor. Som den uppmärksamme granskaren må förnimma så graviterar jag mot barfota/minimalist. Tänker inte säga så mycket om nån annans ketas i detta skede, men kan konstatera att utan det så hade mitt intresse för ketaset hållits på utomordentligt oanmärkningsvärd nivå.
Början av året hållstade strång fokus på teknikträning, för att möjliggöra barfota -och mängd FajvFingärs- ketas, med schyna ständigt sjuka vader som kvitto på förvandlingen. Mängden var blygsam, kanske ett par mil/vecka. En hel del löpande band. Från typ april släppte vad/achillesömheten och en tredje lenkki/vecka kunde introduceras, någotsånär jämte utomhussäsongens förlossning. Mars-maj var lågintensiv grundträning, med spjeldi fast. Från juni intrådjuusades backar, intervaller och spiidpass. Och deltagande i lopp, som blev en stoovr hitt! Jårs inget ont anande truli blev hookt direkt. Tänker inte försöka beskriva vilken extrakick och belöningsdroger det ger, utan lämnar det till var&en att sjölvan utforska!
Baket ålandsmaraton, som utgjorde en fantastiskt skön urladdning och välbehövligt säsongsavslut, har ketaset hållits lågintensivt.
Intentionen är att keta lugnt och långt nov-dec-jan och sen pikulite vrida upp ansträngningsº. Detta för att bygga en massiv aerob bas inför nästa siisön. Sen är tanken att varsamt öka ºen av ansträningning från feb, Backe-spiid och ev. intervall blir inte aktuellt förrän tidigast aprilldindummasill.
Dagens nyårjogg hamnade spiiden nå pikulite över min gewönliga lenkkifart, eftersom aadär fåltschi höll taktpinnen. Och nog var det onödigt njutskönt! Diilade med mig själv att "jaanå kanske man kunde öka nålite redan januari?" Men! Fabban är hård mot de hårda. Det blir nog lugnt i januari änninu. Desto najsare sen att vrida upp ansträngningen nålite i feb. Nååleess är ändå huvudmålet Stockholm Ultra Marathon 2015, och då misstänker jag att en viss fabba är glad att han följde kåotschens direktiver i årsskiftet...
(den som skådar får se)
...oberoende om det bli 50, 75 eller 100 K!
Utmaningar inför 2015 är PB på ½ och helmara (½ torde komma lättare) samt SUM enligt föjande:
-ifall det blir 50: < 5 h (PB 5:16)
-ifall det blir 75: < 9 h (som är maxtid för 50K)
-ifall det blir 100: < 12 h (som är maxtid för 75K)
och framför allt annat, att ha jääättttemåånga njutbara timmar och kilsar på vägar och banor, samt översvallande mängder belöningshormoner samt endorfiner och endocannabinoider...
(ja å så utterleden; banrekord med FajvFingärs och pers = < 4 vurpor)
...imorgon vilodag, och sen kickar vi igång!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar