2/5

Lördag, givårtejk. Årets bästa nattsömn hittills, tack vare att rivobäinet sakta och säkert (?) läker. Därmed också najsligen återhämtad och ivrig inför etapp två av tredje hunttiutmaningen. På förmiddagen införskaff av kålkkåblända för att få mer ljus åt slo-mo-kameran, som vill ha mycket av den varan. Halv två treffit med ketaskompisen, som trots allt fick möjlighet att delta i dagsljusketas idag. Underlaget en smula vanskligt. Ajsbugs eller spyridon? Bägge gissningsvis dåliga alternativ, tillika bättre än nåt annat. Men vilkendera minst rokog? I brist på facit valdes spyridon, ty om bägge är lika rokoga så är de temmärligen mycket skönare att keta i. Förstås verkar inte spyridon vara helt oförlåtande i blötkyla, men vilka skoovar är nu det?

Gissningen var av allt att döma korrekt. Underlaget var helt enkelt kräpp, oberoende av skoovar. Har faktiskt förståelse om löpande banden gick heta idag. Dock tillräckligt okräpp, erkännes, för att hitta löpglädje och -njutning. Vi körde samma bana som igår, eftersom jag ville få den kontrollmätt efter gårdagens gps-strul. Visade sig vara 21,3. Viss marginal till 20, som böövs för utmaningen, men hellre för mycket än för lite. Dessutom blir det en annan länk som omväxling, imorgon. Farten idag känstade hyfsad, och underlaget tyckstade inte taxera så mycket som man skulle ha kunnat förmoda. För tidigt att draga några långtgående slutsatser änninu, men "ha ska kaveer så leng a kan", så jag tänker antyda att det förefaller börja rassla in nålite utdelning på kondiskontot. Vintermånadernas lågintensiva grundträning börjar peja åff, äsitvöör...
(eller så övertolkar jag, i all önsketänklighet)
...blir i så fall skoj att se hur den gamla skröpliga fabbokroppen svarar då det, snart nog, är dags att höja intensiteten.. en smula.. ibland.
Revbenet, som sagt stadigt läkande, känstade inte nå pahasti igår och än mindre idag. Det är inte nåmer så jag böövär bestämma mig för att nu står jag ut med det där och därmed punkt och basta. Utan nu är det snarare så jag måste rikta uppmärksamheten dit, för att konstatera att nog känns det ju av nålite änninu. Benen känstade nålite trötta mot slutet. Det tråmar jag, med risk för övermod, på underlagets konto. Intressant att se hur morgondagens tjuga artar sig. Rapport därom imorgon, steja tjuund så får du veta!