Idag hade jag lyckats lura ketaskompisen att komma hit till fridis, för gemensam start. Föret var mycket bra, jimån att nålite snö hade klistrat sig fast på klakan. Spyridonföre, inget snack!
Folke j jungfrufärdade sina nya dojor. Vi startade ut mot och förbi runebergs stuga, bland vilken en massa skidrare hade parkerat sina bilar. Antar att det är bättre att parkera där, eftersom de annars hamnar att gå eller skidra nästan hundra meter innan de når spåret, från den ijenttärliga parkkipaikkan? Janå inte är det nu så himlades trafikerat där, men ibland om nån är på väg dit och nån annan därifrån, så kan man känna sig nålite trängd, som pikuliten ketare.
Sen ketade vi ut förbi slussarna till omfartsvägen. Där fick vi den lindriga vinden i ryggen och därmed varmt&skönt. Vid viadukten, givårtejk, mötte vi mimmi ö som visste avslöja att vi har ingo j i siktet om vi ger åpå nålite. Folke frågade om vi ska öka, men jag konstaterade att vi inte ändå har nån växel som vi kan håva in ingo med. Det har vi inte heller, men tack vare andra omständigheter fick vi ändå nöjet att keta med honom några kilsar, vilket bidrog till att dagens runda känstade kort och lindrig. Kul!
Föttterna stornjöt i spyridonerna, med torrt och nålite skrovligt underlag. Kroppen i övrgit pigg och bra, om än uppförsbackarna understundom känstade nålite branta.
(min peng säger att han knäcker 3.30 där)
...vid det laget börjar vi bööva några enheter mer fart i benen.
Imorgon ska vi tillbaka till vakiobanan för denna utmaning, fast det var skönt att vila från den så här i mitten. Kvällslenkki blir det också, med anledning av arbetsdag. Nån fastedag blir det inte!
Har nog ätit åådänttligt under detta projekt och åtminstone hittills lyckats undvika nå värrigare lågenergi eller ÿberhungrighet. Nåja, ännu 40% kvar..
Återkommer med ny rapport baket morgondagens etapp, som vi kan trösta oss med att är nästsista för denna utmaning...
(om vi råkar bööva tröst)
...janå synssataan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar