Helt bra har det gått. Löpningen har tåjmat bra, ett par av tjugorna gick i överraskande bra fart dessutom. Inte hade jag nån vidunderlig ÿberrespekt för distansen, 20 kilsar, tidigare heller och inte har den vuxit av detta. Igår kaveerade jag att om kroppen och benen känna lika oslitna baket dagens som baket gårdagens, så funtsar jag på en ultrakort avslappningsrunda imorgon. Så gick det inte. I början av dagens runda, som blev en ny rutt, känstade det tomt i benen. Fanns inte nå spänst eller kraft. Då redan selittade jag åt ketaskompisen att det blir tre vilodagar för mig baket det här. Sen på slutet var jag rejält trött och nålite sliten i ffa benen. Gick nog bra att lufsa åpå, ingen kamp att ta sig hem eller så. Men rejält trött och ödmjukare än igår. Tillika tillfredsställande; liksom att vi förtjänar att vara lite trötta. Desto nöjdare känner jag mig med att ha klarat utmaningen.
Har blivit mycket ketas på sista tiden, trots sprucket revben. Eller tack vare?
(befarade ju nog att det kanske inte skulle gå att keta på några veckor, så desto ivrigare när det visade sig tåjma någorlundiskt)
Så några vilodagar är neppärligen galaxens galnaste idé.
Framöver är den preliminära utsikten att marginellt öka ansträngningsºen i februari. Och att nästa utmaning kommer inom överskådlig tid. Alltså några veckor. Då skulle det således gälla att komrpimera huntti till fyra dagar: 4*25=100. Låter kul och inte helt ohaastande! Sen slutet av februari hallimaraton i botniahallen. Antingen som hyfsat hård lenkki, eller som ett riktigt lopp. Troligen det sistnämnda, liksom se var jag står efter vinterdvalaset.
Nu är jag trött och nöjd och nåpikulite hög. Återkommer när jag har nå skoj att babbla om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar