det doklande doklet

Kort arbetsdag idag. Och laddad och taggad som en siil inför kväldets utmaning. Tog på mig de nya merrellarna och stunttade åpå nålite här inne. De känstade bra och jag var iver att få jungfrufärda dem, så därmed var dagens skoval avgjort. Övrig klädelse blev shorts och Tpajta, fast under transportjoggarna till och från hade jag nog vindtätt utanpå.
Startade hemifrån redan 18-tiden, istället för att otåligt vänta ytterligare. Tog lite längre väg dit, än senast, för de sku ha nå grävas på g på gammrutten.
I samband med strippaset hade jag av mig dojjorna och smetade nålite compeed på de ställen som kunade tänkas skava, djast in kejs. Det var så varmt i omklädningsryymet att jag inte tyckte mig bööva nå ytterligare uppvärmning. Hade ju joggat dit, änd staff. Lite snack inför, med nå bekanta filurer. Råkade bl.a svågerTom, som förstahjälppade, frågade om han ville ta min plats. Men han hade biin deer, dann dätt, och gav mig en tajmtobiit. Ur min startgrupp funtsade jag med bl.a örjan r, som hade fjolårets c. 1:08 att klå...
(och cala m, som inte befann sig i form att utmana sin fjolårstid)
...det där 1:08 fastnade nåålees i bakhuvet på mig, mitt jæfvla dokel.

Tänkte att men ahaa, då klistrar jag örjans rygg från början och hänger på i den takten så länge jag orkar. Inom ett par kilsar håkade jag att det här är på tok för högt tempo för petiit moaa. Då slog det mig att örjan ju skulle UNDER 1:08, inte sikta på nå tid kring den tiden. Hade kunnat vara klevärt att börja en växel lägre, om man säger så. Janå, då hans rygg var vederbörligen släppt så hängde jag på mimmi ö, fast jag vis från tian visste att hon är ett par snäpp för vass. Men utmärkt draghjälp under första halvan, även om jag måstade släppa länge före omvändelsen.
Vid vändning utmärkte sig doklet för andra gången. Skulle ta någon klunk medhavt vatten, men fummeltappade flaidan. Fick stanna och ta upp den, vilket tog sin tid. Speciellt som det inte var nå lätt att nå ner till vägytan i det skedet. Fast åkejj. Den lilla pausen, speciellt jämte vatoslurken, gjorde sannolikt mer nytta än skada.
På väg tillbaka var det ganska tätt. Man blev omketad och ketade om. Kul och motiverande, annars hade det nog varit svårt att hålla upp ens styrfart. Tungt var det, men på nåt sätt uthärdligare än tian. Kanske hjärncellen håkade att inget fasligt farligt hände, fast homeostasen var rubbad en stund. Så den tvang en inte att uppleva ansträngningen som riktigt lika plågsam? Men en konstig minisvacka upplevde jag. Vid fjortonkilsarsskylten tappade jag allt tryck i skallen. Från ett steg till nästa, helt tomt. Var rädd att svimma. Hindade tänka att vad nålogt att alla som man med besynnerlig möda kravlat sig om, nu kommer om tibaks på sista kilsarn. Men hundratalet meter lugnt joggtempo och några klunkar vatten redde upp tillståndet. Och jag kunade återuppta "slutspurtaset".
Ingen behaglig upplevelse. Finns nog fördelar med att hålla koll på pulsen under såna här lopp, kanske man borde börja..
Janåmen, baket målgång igen hög som en husvagn. Bra fiilis, ehuru en smula törstig.
Klockade enligt egen tracker till 1:07:31 alltså inom lysande på min skala. Men kollade nyss att resultaten redan kommit upp. Och åfischell tid var såpass ännu lysandare som 1:06:46.
Som sagt svårt att gissa var det skulle landa och därmed också svårt att bedöma. Eftersom resultatet hamnade utanför skalan, visar ju det att den inte var så lysande. Men hosåhelst fick jag nog ut allt som fanns i farbroderliga lekamenen den här gången också...
(stort tack till alla draghjälpare)
...och är mer än nöjd!
Diilade med ketaskompisen folke j om återhämtningslenkki på torsdag, preliminärt. Imorgon välförtjänt vila.
Lovar att kiipa dig aptodejt, men då måste du steja tjuund, y'heer!
ps-1: örjan r gick in på under 1:04, phjuuv!
ps-2: merrellarna tåjmade, lindrig början till skav vid vänster stortås basled fick compeedas innan hemjogg. Klart godkänt!