fråååmm kåkkelby to tukkhålma..

På slutre ändan av gårdagens urakka infann sig de ofrånkomliga tvivlen om det hÿperklipska i att ha anmält sig till 100K i SUM. Tanken på att keta trettisju kilsar till i det skicket kroppen var på slutet, känns mer än nåpikulite övervälmande. Och jag fattade ju att hjärnan skulle erbjuikka dylika tvivelsfunderingar. Så jag var garderad. Tre huvudsakliga grenar framförde försvaret i sin talan, och de var och är som följer:
1) kåkkelbyspiiden var högre än som ambitioneras i SUM, just i avsikt att kunna trösta jårs stackars ynkedom truli med att det kommer att vara skonsammare per kilsar i lägre fart.
2) hävdar (utan att ha nå ijenttärligt stöd för det, men för att jag pÿÿsist böövär det) att bastucupens temmärligen hårda tjugoa på sätt eller annat satt i kroppen och gjorde att tillgänglig totalork var reducerad.
3) gårdagens keikka utgjorde distansrekord för jårs truli, och distansrekord har den gemytliga egenskaper att de flyttar gränserna. Söis var 63 kilsar inte bevis för att huntti är övermäktigt, utan i stället ett steg i att göra det möjligt.
Klevärt, eliho?
Idag är jag limin. Ledit bii nåon, jag är limin.
Som återhämtningslenkki tåjmade pjekas bakom gräsklipparen bra. Baket det kunade jag tilåmed stretcha helt ok, och pinglade upp-å-ner en god stund. Känns redan en smula osämre. Värst är vaderna, speciellast baket man suttit eller luggit. Ingen god prognos inför tisdagens bastucupfemma, minsann. Janå jag tänker keta i adios, som med sina 8 mm hiildråpp nog skonar vaderna märkbart. Och jag tänker inte förvänta mig att det ska gå nå snabbt. Har med vetenskaplig presicion kalkylerat ut att en rimlig målgaffel hade varit 21:00-22:30 minsar. Men det var med pigg kropp och pigga ben. Ejnt gåna häpen. Så jag kissar målsättningarna goddbajs. Och tar det som ett nååsåss träningspass och hoppas det gör mer till än ifrån inför HHM. Målsättningen i finaltian kvarstår, under 45 mins. Men inte lägger jag nå värdefulla kroppsdelar i pant på det heller.
Femman blir tredje irada ketaset som består av deltagande i nå organiserat lopp. Sen ska det bli skönt, föreställer jag mig med viss iver, att njuta av ein par lugna lenkkiar mellan det och finaltian.
Åålrajtski, steja tjuunad nu...
*LÿÿD*
...så återkommer jag med bekännelser ur tisdagens förväntade fiasko.
Till dess tänker jag pöösa förnöjt, med farbroderliga magen stolt putande:

-såheså!