hårdträning på is

Det var den hjulen det, hju. Som gick i ett huj, juh. Imorgon jobbdags igen. Och sen bara två dagar till denna vecka, varpå årets jobb är knegat. Ledig fredag, igen. Och då ska jårs truli passa på att få blodet undersökt pråpärli. Testade idag igen med hemmaleksaken. Det gav exakt samma resultat som i fredags. 9,0 g/dl. Iofs hade jag hoppats på någon decimals ökning, men å andra sidan verkar ju själva apparaten stabil. Hög intratester reliability, so far. Så om man får den kalibrerad mot facit på fredan, så torde den ju vara användbar även om den visar en smula lågt. Vilket ju skulle vara välkommet med tanke på uppföljning.
Åtminstone tre personer. Som jag kommer ihåg på rak arm. Och som inte saknar erfarenhet eller kunskap om träning eller puls. Har påstått att min försämrade lågpulsfart beror på underdosering av hårdare pass. Och jårs truli började själv också sniffa på det spåret. Såpass att jag började dregla över nå planer på januaris träningar. Och mer konkret, nå intervall/fartlek i botniahallen, till en början.
MenMen.
Nu blir det ändrade planer. All hårdare träning är tillsvidare satt på is

och den träning som är förlagd till is, blir ohårdare.
Fastaset får fortsättningsvis frånvara. Det också. Lite längre pass, däremot, får tillåtelse att smyga sig in mellan mikropassen. Dagens strandisvända tillsammans med folke j blev, på tal om det, 16 kilsar. Fast det var meningen att inte överskrida 15 förräns nyårsafton. Men någon tröst behövdes, som kompensation för att coachen skär som värsta sipilän i mina januariga drömmar.
Årets distansmål har trots allt goda förutsättningar att bli uppfyllt. Bara 39,5 fjuttiga kilsar kvar. Som kroppstemp vore det övervälmande, men som mängd för årets återstående lenkkiar är det assit&pikanell.
Någon form av skiss på utmaning till nästa år börjar nog ta form. Och den är inte mesig. Återkommer till det. Steja tjuund!
Och på tal om nästa år, så damp det in inbjudan till kotirataultra 26/2. Samma dag som jonny m fyller samma distans som man ska keta. Kan ha blivit nå syftningfel där, men Kalaskul!
Iofs en vecka före hallimaraton, men vi får nerprioritera den sistnämnda då bara. Jag lovade att försöka fixa blodet i skick till dess. Nå kondis varken hinns det med, eller behövs för den delen. Bara jag bättrar från fjolårets 5:15 så är det väl acceptabelt. Inte så att det för sakens skull skulle behöva förbättras, men längre än så täcks man inte hålla funktionärerna bundna.
På julafton försökte lillebror timo yllyttää jårs truli att diila om utterleden. Hotandes med att han tänker förbättra FajvFingärs banrekordet. Armades illbatting. Jårs truli fick min kära fru att hålla i mig, så änninu har jag inget lovat. Men vi får se. Åtminstone tänker jag keta mer terräng och spånbana nästa säsong. Som träning i allra minsta fall. För att kanske klappra sönder blodkropparna något mindre. Utifallatt det eventuellt har dragit bi till mitt svaga blod. Tänkbart.
Åålrajtski denn. Steja tjuund så får du se hur det går med återstående kilsarna av årsmålet! Och hur hemmamätarn står sig i jämförelse med facit, vad gäller hb-värdet.