fetabetas magister

Den sista veckan i årets första treveckorsblock har kommit en bra bit på väg. Hittills ett par pass utan pulsbegränsning. Bägge i FajvFingärs och på riktigt njutbar häppiländ ansträngningsnivå. Tisdagen dessutom med sällskap, då ketaskompisen folke j hade passligt att komma ölång fåår dö rajd.
Eftersom utelenkkiarna har antytt stigande form, hoppades jårs truli på besked på löpande band. Igår alltså. Och visst gick det bättre än förra veckas 6:53, för att inte tala om dessförinnans 7:03..
(nej låtom oss sannerligen inte tala om den)
..men inte är 6:40 något att jubla över, även om pulsen stabiliserade sig "redan" vid 6:35.
Janå, nästa vecka är vilovecka. Då får löpande bandet nästa chans. I linje med jårs trulis nyårslöfte, har viloveckan strikta regler:
-enbart lågpuls
-inga pass med distans 16 kilsar eller mer
-OM ett pass lämnas bort, så får högst ett börja på max 15, annars är längsta tillåtna distans 12,XX
Tufft, men orättvist, men håppeligen hollbart?
Det blir tillika något av utvärdering av första blocket. Och ger tid samt kött på benen för planering av nästa block, som för övrigt torde bli tvåveckors.

Efter att väsentligen inte ha hävt baken ur riklajnärn tess, under hela december, har jårs trulis gubbmage expanderat mycket mer än bara nå rändåm jul- och nyårsfiras hade tillåtit. Därför har återgången till något normalare (löp)mängder, och varför inte den varsamma ökningen av intensitet, varit väldigt välkommen. Även viktig ur viktsynpunkt. Och om än jag inte har återinfört 24h-fastorna, har jag försökt att hålla tillbaka ens en liten smula på frosseriet från början av veckorna. Med den gynnsamma följden att gubbmagens enormitet har börjat avta en aning av en anings aning.
Det är sannerligen inte fråga om något sikspäkkdeff. Eller ens något som antydelsevis påminner om något sådant.

Bara att en marginell andel av fläsket har omvanlats till ketade kilsar. Vackert så. Än är det länge till man behöver vara lätt i kroppen. Närmare bestämt när det börjar bli dags att börja försöka utmana PortEllen. Då behöver inte jårs truli nå extrakilon att kånka omkring på.
På tal om PortEllen har jag med skaplig vetenskaplig precision kalkylerat ut att när typ halvmaradistans -givårtejk- går i 5-minutersfart med motsvarande ansträngningsnivå som i förrgår, så torde gubben vara redo för en seriös attack. Öbaot. I tisdags gick det på 5:45

Imorgon planeras en kort och koncis vända, för att förtjäna bastu. Utan pulsvarning. Så det blir nog kivasti, ehuru sannolik icebugbehövlighet. Och så på lördag en rejäl långlenkki, så man är alleis redo för viloveckan som komma skall. Tyvärr är väl risken kolossalt nära enorm, att man även då behöver icebugga. Janå med eller utan, icebuggar, blir det ganska riktigt intressant och spännande att se hur hård fart vi får ha. För på lördagen är det lågpuls som gäller igen. Och garmin som gnäller igen. Hoppas förstås i vanlig ordning på sällskap. Hör gärna av dig om du är sugen!
Och ni andra: steja tjuund!
Steja veri veri tjuund!
(så int ja böövär taa framm treetafingri)