Den här veckans utomhusketas har eventuellt antytt en möjlig stigande formkurva. Därför var det intressant att ställa sig på löpande band i kveis. Som vanligt tog det ner jårs truli på jorden. Pulsen stabiliserade sig först på 6:53 vilket också blev snitt. Inte riktigt lika asbedrövligt som förra veckans 7:03, men sannerligen inget kvitto på bättringsväg, heller.
Janå egentligen för tidigt att hoppas eller tro på sånt ännu. Första passet utan pulsvarning var trots allt i fredags. Och andra i förrgår = tisdags. Så vad skulle nu de ha hunnit komma åstad för underverk? Dessutom var jag inte helt oberörd efter tisdagens insats.
Det blev något snabbare än i fredags. Och med något högre puls. Och hårdare ansträngd andning. Inte snabbare än jag egentligen hade föreställt mig att lågpulslöpning skulle gå på vid det här laget. Men det blir ju inte riktigt allttiili som man tänkt. Om det hade varit så bra ställt, så hade förutsättningarna för kommande säsong varit lysande. Som det nu är, går det helt enkelt inte att gissa. Om det gärna nog vill sig, så kan det ju finnas någon form av grund att bygga på. Men med det får vi vänta och se. Och det är ju ganska väldigt spännande. Och kräver en hel massa tjuundstejande från ditt håll. Men väl värt det!
Ifall det blir en kort runda i seinäjoki imorgon, så får pulsvarningen förbli avstängd då, ehuru utan desto vidare ambitioner. Och så blir veckans längsta pass på söndagen, i lågpuls. Hoppas kanske i bästa fall på sällskap då. Blir att konsultera och försöka yllyttää de usuala suspekterna.
Nästa vecka är sista i detta årets första treveckorsblock. Sen följer en vilovecka. Men mer om dessa senare, så steja tjuund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar