I väntan på frun hann jårs truli med en liten lenkki. Utan pulsvarning. Ja rentav utan puls, nästan, om man får tro garmin. Jag hade rationaliserat bort pulsbältet och valt att lita på optiska sensorn. Huruvida det var den, eller mjukvaran i klockan (mer sannolikt?) som errorade, vete tusingen. Men en snittpuls på 87 visade den. Det har jag typ när jag qigongar. Sprang kort men hyfsat piggt. Hittade en bro över järnvägen, så där firade jag tilåmed med nå vetor i uppförsbackarna.
(vände precis efter den, och sökte mig hemåt hotellet)
Kursen var för övrigt bra. Intressant och kunniga till tusan lärare. Och de avlöste varann, så man hann inte tappa fokus. Och varvade teori med praktik, som i sin tur bestod av undersökningar, behandlingar, övningar om vartannat. Till lunch hade jag på fredagen coleslaw och rostade pumpafrön. Inom parentes hade jag dagen före fått tips om dem -pumpelifjumporna- som iofs förekommit på sallader hos oss. Och att de bl.a är mumziga och innehåller bra med zink. Därav inspiration till fröerna. Kursdragarna, som var oerhört temmärligen a jour med forskning och rön, råkade nämna att zink är viktigt för karlakarlar. Inget zink - inget testo, liksom. Ännu desto viktigare för gubbar, tänkte då jårs truli och kände hur utomordentligt väl vald min lunch var.
Och på lördagens hemfärd, när vi spånade om middagsupplägg, nämnde jag om ovanstående och föreslog att vi skulle pumpa fröna på mer zink. Vilket vi också gjorde. Fast vi åt nog annat också. Ganska väldigt mycket annat också. I något skede började jårs truli, av befogad men icke bifogad anledning, misstänka att de förträffliga fröerna kunde tänkas vara en smula gasbildande.
Idag var det dags för veckans längsta lenkki. För ovanlighetens skull på en söndag. Som jårs truli oftast vilar på. Hade därför inte specifikt planerat långlenkki. Men tänkte nog att, visst, gärna 25-30 om allt känns bra. Lillebror valde att avstå, med laga förfall. Men folke j var pigg att haka på. Så det var kul. Inte för att jårs truli har något emot att långlenkkia ensam, men nog är det ännu trevligare i gott sällskap.
Inatt såg jårs truli mig i ett skede nödd och tvungen att besöka en speciell del av huset. Ett rum, som vi kanske inte behöver beskriva desto noggrannare än att i förbifarten nämna att det har en stol. Som inte är så lätt att flytta, som exempelvis en matsalsstol. Och då har vi ändå hyfsat tunga ekstolar kring matbordet. Något förvånande fick jag erfara att besökets materiella saldo förblev förhållandevis blygsamt. Oerhört blygsamt, rentav, om vi beaktar den gastrointestinala lättnad som det icke desto mindre förmedlade.
Jårs truli inledde dagens lenkki med en uppvärmning via rune berg. Garminen pep ideligen, sannolikt som hämnd för att den inte hade fått säga sitt sen i måndags. Tisdag och fredag voro nämligen pulslarmslösa och på onsdagens löpande band förlitade jag mig på bandets mätning. Före lockanberget mötte jag folke j, som svang om och hakade på. Kylig motvind gjorde att vi längtade ut till omfartsägen, som är vida känd för sin gynnsamma medvind.
I den mån jårs trulis aktrare regioner avgav avgaser i detta skede, skötte motvinden undan dem. Sen kom efterlängtade omfartsvägen. Och medvinden. Och mestadels ett enda smalt upptrampat spår, där det var bekvämt att keta...
(inom parentes ska utbristas med tacksamhet att det var utmärkt FajvFingärsFöre idag, HäppyFeet!)
...med den påföljd att vi mestadels ketade baket varann som ett tågande tåg.
Bra fart (pun intended) fingo vi upp, där i den hjälpande medvinden. Och annat. Berättelsen förtäljer inte huruvida folke j, som ketade bakom eftersom det var jårs trulis puls som bestämde tempo, förmådde njuta av den friska luften eller dagsljuset, eller medvinden för den delen, tess
Dagens pass blev tretti kilsar. Alltså långlenkki även med gamla mått mätt. Bra att märka att det tåjmar på söndagar också, om det skulle behövas fler gånger i framtiden.
Nästa veckas planer är lågpuls bara på löpande band och lördagens långlenkki. Andra lenkkiar utan begränsning. Några desto hårdare pass känns neppärligen aktuella ännu, men gärna en ansträngning som känns av, ens nålite.
Steja ganska tjuund, så får du ju veta hur och huruvida planerna manifesterar sig.
Och hur det blir med Aris Argsinta Akterkastell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar