Summeringen säger att utomhuslenkkiarna har bekräftat att det första steget upp ur formsvackan är ett faktum, medan onsdagens löpande bandmil hävdar att gubben sitter fast i dyngan ännu. Dagens lågpulsiga besök via staffansnäs och kivilös gick med ett snittempo på 6,01. Även om inte det nödvändigtvis är tecken på ytterligare förbättring från förrlördagens maratondistans i 6:13, så nog är det nöjaktigt och nog bekräftar det att något har ändrat.
Bara en av veckans få och små lenkkiar, har inneburit icebug. I tisdags blev det TrekAscentInsulated, fast det var ganska slintigt sist och slutligen. Men idag blev det de somrigare, oinsulatade, TA:na.
Och greppet var utmärkt på den frostiga isen och asfalten respektive. Najs!
Gubbmagen för dagen drabbad av någon konstig pömppighet, den hade nog gärna varit ute i några timmar till, menmen..
Och sällskap med ketaskompisen folke j. Också najs!
Fast jårs truli ska ingalunda sticka under sittmöbel med att det känns fjuttigt med en lågpuls femtonkilsare som lördagslenkki. Men desto mer ses fram emot kommande träningsblock. Som iofs är bara tvåveckors, men vi får försöka göra det gediget. Alternativt lätta på reglerna för därpåföljande återhämtningsvecka. Nästa veckas pass har redan nått en viss º av mognad på skissbordet. Förutom nå lågpuls distanspass, planeras två nyckelpass. Tisdag fartlek och lördag långlenkki med hårt parti mot slutet. Nog är de bra ändå de här viloveckorna, ehuru något prövande. Förutom att kroppsdelar känns hela och starka, så känner jårs truli mig krejsigt sugen på att ta itu med kommande träningsblock.
Broder timo och svägerska L8, de har flugit iväg till en av de canariska holmarna de. På träningsläger, misstänker jårs truli. Aavisk är man, jupjup.
Och oroad, icke desto måttligare. Det lappinenska halvmaratonrekordet står skrivet i jårs trulis namn, äs vii spiik. Och det lyder på 1:40:19. Ens om jag nernår min helt huvudlösa årsmålsättning på distansen. <1:35 så är det inte särskilt troligt att jag får behålla rekordet i mitt namn. Men åtminstone torde det vara en förutsättning. Åt allra minstone ifall min yngre och begåvadare broder får vara frisk och skadefri denna säsong.
(jårs truli är förvisso skitbegåvad, nog, men det hjälper inte så oföga när man ska keta)
En annan orsak till oro är utterleden. Där utgörs FajvFingärsBanrekordet -enigt tillförlitlig källa- av jårs trulis 7:10. Och den ifrågavarande brodern har hotat att krossa det i år. Det oerhört fristsammaste med det, är att jag har kaveerat att om någon förbättrar det rekordet så måste jag ju svara. Leker tilåmed med tanken på att ge mig i kast med den -för otekniska gubbar i fajvisar- utomordentligt ovänliga banan, igen. Bara för att bevaka mina intressen, så till spika.
På helmaraton är oron svalare. Gissar att den käre broderns mängdbank ännu inte räcker till att utmana den långsamme men förhållandevis uthållige gammbrodern riktigt änninu. Speciellt ifall jag råkar rå på PortEllen, vilket jag tänker göra i år. Minns var du hörde det först! Bara för att jag sa det, blir det väl första distansen han whippar mitt akterkastell i. Väl unnt, i så fall!
Årets tredje stora målsättning. Pers på 6h. Är neppärligen hotat, med eller utan putsning. Av den enkla anledningen att lillebror inte har visat nå desto brinnandare intresse för den grenen. Fast sen han väl tassat några helmaror och en intakt utterled i benen, så kommer det nog att börja locka. Minns var du hörde det först!
Har inte egentligen något klart minne av att vi skulle ha någon nämnvärt tävlingsinriktad inbördes historia. Kamtotinkåvit. Men det är bra för gammal att vara äldst. Såheså. Unna en åldrande gentlegubbe sina få kvarvarande glädjeämnen i livet, villjoo?
Janå sådärnålite. Kivoga saker att se fram emot och att hålla sig ájour bland. Så steja mycket tjuundare än du hade behövt steja denna vecka, ifall du bara hade vetat om det. Hur relativt otjuund du egentligen hade klarat dig med att steja. Men hjort är hjort och stejat är stejat. Huvudsaken är att vi är rörande eniga om att det är långt bättre att steja "för tjuund"...
(vilket man egenligen inte ens kan säga, utan det borde heta "något mer än nödvändigt tjuund")
..än att inte steja tjuund nog!
Jårs truli blir såpass rörd till tårar och hungrig av vår påtagliga enighet, att nu behöver jag avsluta denna avhandling och taga itu med dagens kalkon. Najs och kanon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar