kosläpp och löpglädje

Onsdagens pass på löpande band visade inte att pulsformen skulle vara det minsta lilla på nå tillstymmelse till bättringsväg. Tess. Tvärtom. Brant utför, som ett fritt fall in i ett svart jæfvla hål. 7:03 i snittempo. Sämst i galaxhistorien.
(självständighetsmaraton hade iofs snitt på 7:10, men det var efter 24 h fasta och 42 kilsar)
Men vilopulsen är nere på normal nivå. Ja lustigt nog något slag under vad den var i sensomras/höstas, som lägst. Så jag har inga starka misstankar på att hjärtat är kräpp, i detta skede.
Aktuell gissning är att jårs truli helt enkelt. Eller invecklat, vavetjaa. Är lågpulsförgiftad. Om och ifall det stämmer och äger stor korrekthet, så borde introduktion av hårdare pass hjälpa.
Idag var det dags för första försiktiga försöket i den riktningen. Våj jespulis vad spännande. Jårs truli stängde av pulsvarningen på garmin redan i kveis. Så jag bara inte skulle glömma det. Och hade diilat med folke j om gemensam jeppis-runt med start i första dagsljuset..
(för att få rimlig återhämtningstid inför potentiell långlenkki imorgon)
..träff vid lockanberget 10:00 tasan, reikä reikä.
Kylan intimiderade förvisso, en smula, på förhand. Men jag klädde mig som en liten gysa. På fötterna såklart FajvFingärs (TA-i), fanns ingen risk för icebugbehov. Gömde garmin under ärmen och påsahandsken, för att inte frestas följa med puls eller spiid. Planen var att behålla visst lugn, men ändå anstränga andningen måttligt.
Våj armades hammaren vad härligt, kände mig som en alldeles förskräckligt lycklig kossa som precis blivit utsläppt på våren

Garmin durrade till ett par gånger under rampen ut till jeppis-runt, tillika lockanberget och väntande folke j. Men det var bara för att notera de tvenne kilsarna dit. Den pyylade inte en endaste gång för hög puls. Kan du tänka dig.
Vilken oerhört enorm bautalättnad att äntligen få ta de första trevande stegen ut ur det sega frustrerande becktröga lågpulsträsket. Löpglädje i kvadrubik!
Ansträngningen blev just som planerat. Kylan störde inte alls. Längs omfartsvägens medvind blev det tvärtom svettigt. Vaderna började känna sig lindrigt tajta, och det var såå skönt att känna något annat från benen än den trögstyva värken av låångsam slöjogg. Endoknarknivåerna skyhögre än på månader. Redan från de första kilsarna.
Och så obeskrivligt vackert när solen började kasta sina morgonpigga strålar i grantopparna som spanades från järnvägsbron. Hade lust att stanna och ta en oerhört vacker selfie med ifrågavarande toppar i bakgrunden. Men besinnade mig bl.a för att jag inte hade någon selfietagningskompatibel apparatur tillgänglig.
Om de 2½ tögtråkiga lågpulsmånaderna med sitt frustrerande pulskrångel inte får något annat till stånd, än att förhöja denna dags upplevelse, så var det ändå väl värt omaket.
Huruvida jårs truli ska överväga att testa lågpulsputki i framtiden, eller förespråka det rent allmänt, beror på hur kroppen börjar ta emot riktig träning här framöver.
Det krävs inte att du är inloggad för att följa med den hisneligt spännande utvecklingen. Men nog att du stejar tjuund, som en noshörning som väntar på telefonsamtal från noshörningsBB åt allra minstone.
Imorgon erbjuds potentiell långlenkki. Och då är nog pulsvarningen påkopplad igen, är jag illa räddslagen. Men det måste inte bli långt, bara gärna. Kanske -och hoppas- lillabror hakar på.
Vi hade lite kul vadslagning om dagens stats, med folke j. Han vann med en ynka poäng. I övrigt tänker jag inte analysera desto vidare, för att denna här lenkkin var ju bara tänkt som en första stimulus för att varsamt väcka kroppen ur lågpulsdvalan.
Åålrajtski denn, ha det gõtt..
..änd hej, lets stej tjuund aot däär!