healing

Två vilodagar gjorde en del, men inte mycket, till eller från. Igår for jårs truli ut på en mediumlenkki. Den blev i själva verket närapå lång. En jeppis-runt-variant med långa och krumbuktiga radier. Fantastiskt med mycket asfalt, varav betydlig del torr!
Löpglädjen och -njutningen var aldrig borta efter hallimaraton. Men nog lättheten. Fast den hade kommit tillbaka nu, efter de tvenne vilodagarna. Låt vara att benen stumnade märkbart efter tjufem. Så helt återställd är ingalunda gubben. En annan sak är pulsen, som fortfarande är hög och herkkä. Tydliga förkylningssymtom också, ehuru diskreta. Idag söndag får därför bli en dag för vila och healing. Healingen överlåter jag med varm hand åt kroppen. Utrymme för den ges genom en megaultrasuperdvalatupplur, eller två..

..och föga aktivitet eljest. Janå det gripenbergska krysset ska jag nog gripa mig an. Ett särdeles söndagsnöje!
På onsdagen -OM kroppen verkar helt återställd efter maran och förkylningen- blir det dags för intervaller på löpande band. Något extraordinärt är inte inplanerat för den överskådligaste framtiden. Men till påsk ska vi försöka få till 2*30. I avsikt att framkalla något som påminner om ultrastuk i träningen, utan att belasta kroppen med något riktigt långt. Det är trots allt tripp-trapp-trull som är i fokus framöver. Halvan i början av april, Helan i slutet av april och Ultran i maj. PB på alla tre är drömmålet och two-out-of-three-ain't-bad är optimistmålet och åtminstone en är realistiska målet. Kamma noll är mardrömmen.
Tråmade in det färska maratonPBet i en kalkylator och den klämde ur sig 1:42:06 som lämpligt ½maratonresultat. Så där kunde det finnas en dryg minut att hyvla, från 1:43:37. Även om sub-1:40 som jag yrade om i fjol förefaller avlägset. Som det ser ut nu torde det ju finnas chans för bra före i toholampi. Om inte toholammin takatalvet kommer och sätter kräppar i hjulet.
Hur ja hur ska det gå. Steja tjuund, snälla vän, så ska du veta få!