Janå desto trevligare med fredag. Eller Fredag då.
Folke j och jårs truli var på en kortlenkki. Via kiviloose och staffansnäs. Det var temmärligt icebugföre. Och utsikterna var att det skulle bli så för lördagens långlenkki ävenledes. Redan den sistnämnda saken hade räckt som or till att välja bugsen. Efter uppehåll är det alltid, utan undantag, extraobekvämt att keta i bugs. För att inte säga jæfvligt. Och sen brukar det gå bättre. Därför hoppades jag på att genomlida den värsta skiten på kortlenkki, för att långlenkki skulle kunna bli en smula njutbar. Eller åt allra minstone uthärdlig.
Och visst var det trögt tungt och eländigt på fredagen. Och garmin pep och skväkte som en hungrig örnvalp. Fast det sistnämnda var nog mest ett kvitto på att benen börjar närma sig återhämtade från hallens slitage. Tempo blev trots allt 6:01 i snitt. Vilket är rätt bra, tycker jag. Solsken och trevligt sällskap gjorde ändå lenkkin angenäm. Vi tyckte oss skymta en bekant filur när vi ketade genom kiviloose. Men den hann vända av norrut mot järnvägsbrobacken, innan vi hann säkerställa identifikationen. Kunde ha varit en släkting till jårs truli?
Jag försökte locka folke med på lördagslångan, men han var obeveklig. Pga just buggaset. Förståeligt iofs. Janå som jag nämnt tidigare gillar jag nog att långlenkkia ensam också. Men jag gillar ännu mer att långlenkkia i sällskap. Den eventuellt bongade släktingen skulle jobba. Och var därför indisponibel, han också, för lördagsnöjet.
På kvällen var jag gräsänkling. Bl.a därför passade det utmärkt att rosta kaffi. En ytterligare orsak är att vi åker på minisemppu nästa lördag. Om jag hade rostat idag så hade vi alltså missat flera dagar av kaffits färskvecka. Illa. Men som det nu är får vi digga hela första veckans alla dagar. Och hujestandis mej så goov det har visat sig. Jag gjorde rosten en marginell aning ljusare än senast. Och åtminstone nu i början har det varit utomordentligt superdupergoov!
Samtidigt som jag rostade och sörplade i mig av gammkaffi, så passade jag på att ladda energi inför lördagens långlenkki. Det kändes en smula fjuttigt att skulla keta bara tretti kilsar en lördag. Efter femti resp förtitvå. Perspektivet blir lite förvridet. Nog är ju tretti en helt försvarlig bit, det också. Lite nervös att det rikliga espressandet skulle komma att fördärva nattsömnen. Men hade sovit bra hela veckan, så ingen större hätä. Och hyfsat sov jag trots allt, även natten till lördag.
På morgonen igår tjångade jag en gryta stek i ugnen och sen tassade jag iväg. Vid halvtolvsnåret.
Precis som jag hade hoppats, var det mycket mycket skönare än dagen före. Att keta i icebugsen. Väldigt stor skillnad, faktiskt. Men garmin pep nog med irriterande iver. Det pipaset, och motvind-i-hela-landet-fenomenet, naggade faktiskt löpnjutningen i kanten mer än skorna. Annars skönt väder. Jag hade två små vattenflaidor med, á 1,7 dl. Under första 1½ milen hann jag börja misstänka att det var onödigt omak. Men sen knep det till i magen, som ville ha en skvätt. Och efter det blev jag nog törstig några gånger. Så nog gick det åt sig, mesta av vattnet. Kändes riktigt varmt och skönt i solskenet, trots anspråklös beklädnad. Tempo var ganska exakt som dagen före. 6:00, vilket torde vara lågpulsrekord för bugsen. Och riktigt bra för såpass långt som tretti. Efter tjugo började pulsen visa tecken på drift. Och sista femman måste jag sänka tempo rätt markant. Nu hoppas jårs truli att vägarna och pedbanorna ska komma fram snabbt, så att man får tråma in spikskorna i nån lämplig vrå och glömma att de existerar under en låååång skööön barmarkssäsong!
Idag är min hobby att vara hungrig. Och min andra hobby är att käka. Och min tredje hobby är att vara som stig
Nu är det inte mycket kvar av detta träningsblock. Ett tempopass vill jag hinna med. Och det borde helst bli redan imorgon, måndag. För att hinna få till såpass återhämtning, att det går att köra lite längre lågpulspass på fredagen utan att drivas till vansinne av garminen. Årets tradition har ju inneburit lågpulsmaratondistanslenkki som avslutning på träningsperioderna. Nu då det är fredag och efter arbetsdag, så är nu inte det alldeles nödvändigt. Men inte vill jag spela ut möjligheten heller. Speciellt om man kan få sällskap på någon del.
Viloveckan blir alldeles otroligt vilig. Med mestadels helviladagar. Kommer säkert väl till pass. För kroppen åtminstone. Och lär bli uthärdligt för knoppen, tack vare minisemppun.
En möjlig invigning av nästa träningsblock, är toholammin talvimaraton. Antingen halva som hårdlenkki eller hela som nån sorts fartlek.
Steja tjuund så får du veta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar