Rejäl frukost och tre ristretti. Vilka de sistnämnda renderade varsina besök på den porselanska tronen. Många undviker fiberrikt kvällen före, och vissa tråmar tilåmed i sig immodium. Så inte jårs truli. Åå kåntröör. Enorma mängder fibrer i kveis. Satsar i stället på att få undan innan. Om man säger så..
Hade förgäves eftersökt resesällskap. Vilket hade varit trevligt. Janå nog gick det bra ändå. På morgonen stirrig av kaffit och på hemvägen hög som en mindre skyskrapa. Behövde inte ens synkkäsalmiakki för att hållas alert. Men hade varit najs med någon att babbla med.
Vid ankomst såg jag några bekanta nunor. De flesta konnekterade via kroppar till ben, som skulle keta 21 eller 42 kilsar. Utom ingo j's som skulle keta trettitvå. Pga av anledningar samt omständiheter. Också jonny m dök upp. Trots att han är femti fyllda och ketade femti kilsar i söndags. Jaa, tär sliirar i! Ombyte och ställa sig gick i minglandets tecken och kändes smidigt och snabbt. Eftersom ambitionen var på lenkkinivå, ehuru hård, behövdes ingen uppvärmning. Utan den ingick i loppet.
Klockan tie sa det pang. Men då hade vi redan startat. Och ketat typ fem meter. Eftersom en mildare pang hade tolkats som startskott av pöbeln. Det var sannolik en av pesisdamerna som fick till en riktig rackatjångare? Janå marginellt, ingen tog det nå hårt.
Jårs truli började enligt plan med uppvärmning. Och när kroppen kändes varm lättade jag på handbromsen. Skön löpnjutning i VFF bikila och shorts & T-pajta. Mårade på så i sexti varv. När ansträngningen hotade slinka förbi häppiländ så lättade jag på gasen. Det medförde nog att tempo bedarrade vartefter under de inledande sexti varven. Men hölls ändå riktigt piggt och najs. Och utan andningskonstigheter.
Jag hade fyra små flaidor vitargo på ett bord där man fick ställa egen proviant. När det kändes som att det var dags, nappade jag en flaida i flykten och suttade i mig nå små snibilar tills den var tom. Sen dumpade jag den under ifrågavarande bord.
(och nu först kommer jag på att de glömstade kvar där)
Efter sexti varv öppnade jag spjeldet och inledde det hårda partiet. Mellan sexti och hundra varv. Inte blev tempo nå högre -i snitt- än på njutdelen. Men ansträngningen tilläts hårdare. Mellan nitti och hundra kroknade jag en del. Men kanske det berodde på låg energi eller vätska? Nämigen det lindrades när jag diggade sista flaidan. Efter hundra blev det nedjogg de sista sex varven. Enligt plan. Då började fötterna kännas tröttsjuka. Så där mest lagom.
Joggade i mål på alldeles lysande 3:42:13. Som andra i åldersklassen dessutom
Gissa om det blir skumpa ikväll!
Det märkliga är att pulsen inte blev högre, i snitt, än 144. Alltså samma som i söndags. Och maxpuls 159. Hade nog som mål och avsikt att köra hårdare under hårdköran. Märkligt. Janå kanske kotirata ligger kvar i kroppen trots allt? Dock steg nog pulsen efter de första sexti. Märkbart, om än inte kålkkåbrutalt. Andningen lagom ansträngd, men inga tecken på sån kräpp som därute i den märkligt krävande och kvävande kvävlaxkylan. Behöver inte börja googla :o)
Men väldigt mycket helnöjd ändå. Det var trots allt avsett som träningsmara. Och planen följdes alldeles.
Åålrajtski denn, steja tjuund så får du veta mer än någon annan. Evär!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar