tillbaka, tillbaka och tillbaka

Stockholm fick äran att stå värd för kära fruns kronologiska gränsöverskridande. Vi flög utan desto strejkigare omständigheter och arlandade på lördagen. Vädret var rätt så vinterruggigt, alls inte den vår vi hade hoppats på och längtat efter. Vi var inte speciellt aktiva på lördagen, så viloveckan började synnerligen lämpligt för jårs truli.
På söndagen var vädret fortsatt vinterkyligt. Men så armades vackert, att vi såg oss nödda och tvungna att ge oss ut på en förmiddagspromenad efter frukost. Eftersom man har läst och hört oerhört mycket skrämmande grejer om västerbron. Alltså av maratonlöpare. Och ju drömmer om att få keta stockholm maraton själv nån gång. Så behövde den granskas. Bron alltså. Så vi tassade iväg längs södra mälarstranden. Med fin utsikt över norra..

..tills vi hittade den ökända bron. Då fick min kära fru posera ikapp med den..

..den ser väldigt liten ut där i bakgrunden. När man kom närmare skulle det visa sig att den är ganska väldigt väldig i stället. Och nog kan man begripa med sitt knivskarpa förstånd, att den kan te sig en smula utmanande på andra varvet av maratonet.
Janå vi traskade tillbaka på andra-, alltså norra stranden. Så det blev några kilsar nog, men bara i lugn promenadtakt. Därmed bra vilodag nog.

På måndagen var det ännu vintrigare väder, med tilåmed snöskurar. Så då promenerade vi nog också, fast mindre. Kaffecompagniet behövde vi ju nog besöka. Och få varsin goov kaffi. Och shoppa nålite. Koppar som passar till vår kaffimaskin. Som ju är av märket bezzera. Nyss när jag diggade första goovkaffikoppen på hemmaplan, sen vi kom tillbaka (1). Så konstaterade jag att fridhemska kafferiet inte behöver skämmas tess, för sin espresso!

Tycker faktiskt det har blivit ännu bättre under frånvaron våran. Den läckra ÿberfärskheten har såklart avtagit på de nästan två veckorna sen det rostades. Men å andra sidan har det blommat ut i större komplexitet och intensitet.

På måndagen firade vi också. Förstås. Tillsammans med elin a som hade övergivit amsterdam bara för att få fira tillsammans med oss..
(elin är nååleess släkt med min kära fru, tror jag. Och dessutom bor hon i stockholm, så det var ju inte helt olämpligt att komma dit. Tvättäkta barista är hon också, det proffsiga elinet. Fast vi fingo inte möjlighet att testa hennes skills nå. Denna gång. Janå tids nog)
Efter en aperitivo på beefeater's inn, diggade vi utsökt utsikt och utsökt trerätters på gondolen. Fantastiska smaker och dofter. För att inte tala om jatkot på akkurat. Där råkade jårs truli testa en 28-årig PortEllen. Och motivationen att knäcka 3:30 på maraton växte till en oerhördhet av sällan upplevd rang. Ja huhhu!!

Igår var det tisdag, så då passade vi på att flyga hem. Och idag har jårs truli varit tillbaka (2) i värkstaden. Och därmed i jobb. Efter en minisemppu med två extra ledigdagar.
Efter arbetsdagens slut så kravlade jag mig ombord på löpande band. Efter fyra hela vilodagar. Tillbaka (3). Fast viloveckan fortsätter, så det blev bara ett kort lågpulspass. Snittempo blev 6:11. Inget att fröjdas över, men trots allt nålite bättre än senast. Då var det 6:15 om jag minns rätt. Men det är en månad sen. Givårtejk. Så inte har det gått nå hårt framåt. Janå ännu återstår ett par dagar av viloveckan. Kanske behövligt?

Sen är det toholammin talvimaraton. Den tänker jag ta mig an som en skojigare långlenkki. Och hårdare. Dock ingen full satsning. Lite som hallimaraton. Tohobanan är femvarvs. Så tanken är att köra nålite hårdare varannat varv. Andra och fjärde. Beroende på humör och väglag och dagsform, men gärna ner mot maratontempo. Njuttempo resten. Torde bli hyfsat effektivt, förutsatt att man klarar av det. Bra för både kyrönjokimaraton och KokkolaUltra6h. Vore det bara den förstnämnda, skulle jag kanske överväga en helhård halva, i ställe för en halvhård hela.
Fast jup, egentligen borde jag satsa mer av energin på att få upp fart. Men man måste ju få måjja sig också. Inte sant?

Åålrajtski denn. Steja behagligt tjuund nu, och låt dig bli varse huruvida jårs truli klarar av toholammin talvikeikkan enligt planA. Och kanske det kommer nå förhandsfiilingar inför. Om det vill sig riktigt råskigt. Så kanske steja ännu nålite tjuundare, neh?