sliten gubbstrutt

Jårs truli hade kollat att regnet skulle sluta och solen skulle titta fram. Lagom tills det var dags för dagens långlenkki. Så långt allt ok. Hade också gissat att man inte behöver icebuggar. Stämde till 75 %. Givårtejk. Och där man hade behövt dem, så hade man verkligen behövt dem!
Alltså typ skrikkbana. Löjligt halt, kidjuunått.
Janå jag packade med ett par småflaidor vatten och tassade iväg via rune berg. Ut till jeppis-runt. Och dit gick det bra, med tempo kring 6:00 per kilsar och lätta ben. Tänkte att inte ens maratondistans är utesluten idag.
(det hade inneburit omväg via bennäs-edsevö och hem samma väg, via rune berg)
Men genast jag kom mig ut på jeppis-runt och påbörjade motsols varvet, började garmin pipa och varna för hög puls. Lade sig kring 6:20 tempo och jag konstaterade att vi glömmer maratondistans här och nu och temmärligen bums dessutom. Det gjorde vi.
(jeppis runt och hem samma väg hade givit 27, medan bennäs-edsevö och raka vägen hem = minst 32 kilsar)
Väl ute på omfartsvägen och vind i ryggen, började det gå en aning bättre. Så då tänkte jag att bennäs-edsevö kunde vara lämpligt. Så man verkligen längtar efter vila sen.
Så blev det. Och då började det riktiga eländet. Is och is och is och is. Med iofs korta bitar bar asfalt mellan. Eller egentligen grus. För det man ketade på var sandasgrus, snarare än asfalt.
Undantaget var pedbanan längs åttan. Där hade solen gjort sitt. Och gjorde äs vii ränn. Kvällssol och medvind. Och bar bana. Där kom dagens minst bedrövliga kilsartider, om man bortser från de tre-fyra första. Men sen var det dags att vända hemåt. Och då kom skrickarbanorna tillbaka. Rentav farligt halt. Fy Farao ;o(
Pulsen blev inte värre, även om tempo vissa kilsar var väldigt lågt, pga halkan. Men benen började kännas riktigt slitna. Jårs truli konstaterade att det ska bli skönt med vila. Riktigt skönt. Inte kommer jag heller att längta mig sjösjuk efter de bedrövliga ped-/ketasbanorna i nejden.
Kort sagt: kortsemppu ska verkinnerligen sitta perfekt!
Det blev 33 kilsar. Och efter USD (skippade rörlighetsövningarna pga bristande motivation) och bastu, var det inte nå himla svårt att få ner några tortillor. Ja nog kunade det vara goov! Och till efterrätt kaffi. Goov kaffi. Och choko. För en gångs skull en choko som klarar av espressosällskap

Janå hördu. Nu börjar det bli dags att packa. Om man ska hinna med flyget imorgon bitti. Om de nu inte strejkar kräppen ur vårt flyg. Men så oförskämda kan de väl ingalunda vara?
Åålrajtski denn. Steja tjuund, så får du veta huruvida gubben orkar hålla sig oketad i fyra dagar!
Och huruvida flyget flyger.
Spännande!