lördag 28 april 2018

kyrönjoki maraton 2018

Det är fredag kväll och jårs truli har övat nålite spanska. Är oerhört obegåvad och språkörabefriad som en mexikansk gasell i kebabfabriken. Janå inte så märkvärdiga ambitioner, men sku vara kul och najs att sku lära sig edes nålite.

Packaset inför morgondagens ylistarokeikka är så långt färdig, som i detta skede känns fengshujigt. Lekte i något skede med tanken på att digga en låååååångsam "5-zang" för att bli slö och trött och minska risken för närkke-insomnia. Men just nu känner jag mig ganska trött, så kanhända det får duga med españolskan som utmattningsmeducin?

Fast fredag, ingen fastedag. Tvärtimot har jårs truli mårat och ätit mest hela dagen. Trevligt att få äta en fredag. Och trevligheten ligger nimenomaan i, eller åt allra minstone förstärks brutalt av, att vanliga fredagar innehåller en dos fasta. Tänker mig ännu en kvällsbit innan isängdumpning. Och så en rejäl frukost imorgon. Starten på maratonloppet går först klockan tolv, så man hinner nog bra.

I hemlighet har jårs truli börjat hoppas på en effekt. Nämligen sidu resultatet från botniahallsmaratonet var ju temmärligen rejält över förväntan. Och det försiggick på en söndag. Och föregicks följdaktligen inte av något fasta. Annars har nästan alla långlenkkiar föregåtts av fredagsfasta.
(ehuru nog rejält käk på fre-kvällarna)
Ända sen oktober. Dessutom ofta nog före frukost. Tilåmed inför toholampi, där ju halvan gick bra men inte någon överprestation, fastade jårs truli en del av fredagen.
Men som sagt denna gång blir det både ätfredag och frukostlördag.
Så effekten ifråga är alltså så kallade "trejn låo rejs haj".
Så här intalar jårs truli mig. Och drömmer i smyg om:
-PortEllenska 3:30 behöver ingen superfullträff
-Om allt klaffar så skulle tilåmed 3:27:3X kunna föreställas nåbart?
Har rentav införskaffat en finchampagne för den händelsen. Även om det känns skämmigt att edes våga spekulera i sådana tider.
•få se om jag täcks publicera detta här nå, om resultatet blir långt ifrån•
-Faktiskt har jag rentav en reservplan tilåmed inför 3:25, men det täcks jag inte edes tänka så jag själv hör det. Let ölåon säga. Det är en specialfin grappa, som jag bjuikkar som digestivo efter maten och före efterrätten imorgon, om mot all förmodan och ljusår över all förväntan jårs trulis PB vid det laget lyder 3:25:XX.
Åhå.
Men tillbaka ner på joole!
PortEllen är det vi siktar på och fajtas för imorgon. Väderprognoserna är alltjämnt gynnsamma och så här nära kan man väl börja våga lita nålite på dem? Blir nästan kanske shortspremiär. Najs i så fall.

Åålrajtski denn. Steja tjuund och visch mii lakk!

Race day.
Jårs truli sov helt bra från början av natten till igår. Men väcktes rätt tidigt av nervositet och iver. Janå, inget fel med det. Så brukar det vara och då är det bara att stiga upp och börja pynja åpå.
Rejäl frukost och några espressoar åkte ner. Och dryga halvlitern dundergel tillverkades och tråmades i softflaidor. 3 1½-dl:s och resten i en 2½-dl:s utspädd med ursköljet från blendern.
Startade matkan halv tie. Fick stanna vid ringvägen för en blåstest. Godkänt!
Trots att jårs truli kört vägen flera gånger förr, styrde jag vilse och hamnade i isokyrö.
Åhå.
Men tidsplanen var generös, så ingen pänik. Och bara dryga milen mellan isokyrö och ylistaro.
Fast nålite fick jag pruta på uppvärmningen. Hade tänkt jogga mig varm och sen stegra upp i ett par kortvetor, för att få fart på benen. Det brukar sidu ta så länge att jobba sig upp till marschfart med spjeldet fast...
(och jag ville ha hyfsat tempo från start)
...vilket ju var föreskrivet för första sjuan.
T-pajta och shorts blev det. Och det var helt rätt val. Najs.
Det kändes piggt och mycket roligt att springa från start. Snackade en stund med en 71-åring, tills han rann ifrån. Wow, liksom att!
Visst, han skulle "bara" springa halvan idag (läs igår). Bät still.
•kollade nyss att han sprang halvan på 1:37:28 vilket är en bunt minuter bättre än jårs trulis PB•

Vid sju kilsar öppnade jag spjeldet. Det kändes skönt att få friare tillgång till syre, men ökade knappast tempo något.
Inför varvning intog jag första 1½-dls dosen gel. Det var gõtt och gav kraft. Upprepade proceduren inför de följande varven också. Nykraften räckte ungefär halva varvet. Så summarum hade man kunnat ta två per varv. Vid såpass hög ansträngning bränner jag tydligen högoktanigt.
(mycket glyko och lite fett)
Andra halvan av andra varvet kom första svackan. Andningen var ansträngd och benen började tynga. Valde att lätta på gasen och hållas i någon form av häppiländ. För att minska bonkrisken.
Troligen ö godd kåål.
Med ny gelkraft och nytt varv gick det lätt och njutbart igen. Och en snegel på matchuret fick mig att tro att jag låg bra till. Även om hjärncellen är helt obrukbar för ens de elementäraste kalkyler när jag ketar. Speciellt om hårt.
Så taktiken blev att tillåta gasfoten att lätta när det kändes behövligt. Så att det inte skulle börja kännas bedrövligt.
Dock utan att tillåta lättjan att kasta ut rytmen och drajvet med badvattnet.

På sista varvet var kilsarna längre än dittills. Trösten var att varje skylt passerades för sista gången. Efter fyra kilsar på det varvet, började vaderna och underbenen att turas om att krampa. Liksom i skov, som lättade av att jag drog ner på tempo och kortade stegen. Det här käkade inte nå mycket tid i praktiken. För ansträngningen var hög och tröttheten inte obetydlig vid det här laget. Så temposänkningarna var helt välkomna.
Under stora delar av loppet hade en kännspak rygg skymtat långt där framme. En jätteduktig 60-plussare. Som morot bestämde jag mig för att där ketar PortEllen-gränsen. Även om jag hoppades och egentligen trodde att han nog skulle ha marginal till 3:30. Under sista varvet vevade jag sakta sakta sakta och osäkert in hans rygg. Och vid förtikilsarspassering segade jag förbi.
•kollade nyss att han kom in hela 13 sekunder efter jårs truli :o) •
Jag hade förhandlat mig fram till jämn ansträngning ända tills sista halvkilsarn. Sen skulle jag njuta av en hejdundrande slutspurt. Men vadkramper och fem-före-svimma justerade den planen. Sista 150 metrarna tryckte jag på nålite extra. Kändes hårt, men såg säkert inte nå imppande ut.
Hörde ingen sluttid och kom -som vanligt- inte ihåg att stänga garmin. Och var dessutom fullt upptagen med underbenen. Baksidorna och framsidorna idkade en inte helt smärtfri dragkamp. Om jag försökte töja bort krampviljan från vaderna så högg framsidorna till. Och versa vice.
Mitt 19e maraton. Och 17e i FajvFingärs. Man tycker att de skulle börja vänja sig.
Å andra sidan har jag inte ketat nå maraton så där hårt förr.

När jag med viss möda hade nedstigit till omklädningsrummet och skulle duihka, var budet kylmä vesi. Janå kanske bra för benen?
Men nånänånep. Nog kom det tillräckligt med varmvatten för behövlig svettavsköljning.
Sen satte mig jårs truli ner i bekvämaste fåtöljen i storsalen, med en limo från kafeterian. Och inväntade palkintojen jako.
Allmän klass var av ovanligt vass klass. 1an 2:33:59 och 2an 2:35:16.
H-50 var ganska väldigt modestare. 1an 3:26:07
•PB putsat med 5 sekunder ifrån 5 minuter•
Det kändes oerhört ganska väldigt tillfredsställande. PortEllen hade bjuikkat på värdigt motstånd, men nu är folien äntligen ryckt.

Tre säsonger kämpade jårs truli förgäves. Så nu kom en smula ketchup-effekt.
Ska vi konstatera att "train low-race high” tycks tåjma?

Och så var det dags att skita i regler och sekunder för en kväll. Så det blev också grappa mellan dinnärn och efterrätten. 8 sekunder hiid eldä tiid.
Och PortEllen var utsökt...
(visst fanns tanken på snopet antiklimax om hon hade varit kräpp)
...fyllig fruktig intensiv med en mild och djuuuupt integrerad rök. Alldeles totalt huippuwihsky.
Det blir inte nå bättre. Och nååleess fengshujigt och lämpligt med den långa stundtals hårda kampen.
En trevlig kväll, bajdövej. Stort tack till alla medverkande.

Idag vaknade jårs truli efter alldeles för få timmars sömn. Av att kyrönjoki höll på att suga ur mig. Behövde fylla på med mer energi.
Annars bra fiiling nu. Med ååslappet av endorfinskt och endokannabionidhöghet.
Vaderna inte många mil från kramp än i denna dag. Men nog ganska långt från nästa lenkki :o)

Janå åålrajtski denn.
Tack för att du har stejat tjuund.
Nu ska du steja tjuund igen, för det kommer säkert mera analyser och skryt, medan vi väntar på att kroppen ska vara redo att trappa igång nålite majträning.
Och stukkhålma blir njuta och uppleva.
Najs.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar