asfaltsrand och löpande band..

En vecka kvar till hallimaraton och sista chansen på ens nålite längre distans. Var såpass seriös att jag rekade pedbanornas skick igår, då jag nu en gång råkade vara bilburen...
(för att jag sku dumpa nå räkenskaper på stackars bokföraren)
...och de såg språngbara till lysande ut. Bestämde mig för spyridon, om inget oförutsett inträffade. Apselut inga skäl för ajsbuggare. Asfalt fram på de flesta ställen, om inte banans bredd så åtminstone ein smal spår. Och där det var isigt, såg det inte sådär slätklakigt ut.
Skovalet visade sig vist. Vissa ställen fick man hålla tungan rätt i mun, men myckenhet bara slappna av och njuta. Och tjuta, fast det gjorde vi inte. Vi, alltså jag hade ketaskompisen med. Vi mötstade vid lockanberget vid tolvtiden och sökte oss ut mot furuholmen. Tog omfartsävgen i motvind, njutandes av väglaget. Vid vändningen in mot stan igen, staffansnäsish, försvann vinden. Betyder väl i praktiken att vi fick den i ryggen. Vi följstade åt till Fitness Club, där folke j dumpade mig och satte fort hem. Själv trädde jag in i FC och klivde ombord på ett löpande band. Ketade 5 kilsar barfota och sen 5 till med FajvFingärs Kommodosport. Känstade bra!
(hur bra det känstade att byta om till blötkall utomhusmundering inför hemketaset sen, låter vi vänligen vara outskrivet)
På tal om att kännas bra. Baket svängningen in mot stan bongade vi en isig pedbana. Då valde vi att keta längs körbanan istället, dens yta var bar asfalt. Alltså inte eins sandasgrus. Vi diggade det en bit. Sen hade vi mahisen att välja tillbaka till pedbanan, som inte längre var isig, men nog fylld med sandasgrus. Folke föreslog att vi fortsätter på körbanan, det var ändå temmärligen ingen träfik. Så gjorde vi. Efter ett tag brast han ut "det börjar ju för tusan kännas som löpning". Och det gjorde det! Snedsneglade på ketaskompisen och konstaterade ett saligt flin över naaman och kände vid närmare efterkännas att något liknande tyckstade pryda min naama också.

Våj armades hamarn! Ska bli skönt att keta på bara banor så länge det låter sig göras. Och kuligt att testa torr inomhallsbana nästa lördag, i botniahallen. Väl medveten om att det kan bli både isigt och kallt ännu, innan det ijenttärliga högsommarföret har etablerat sig på rittit.
Janå, nu återstår en kort fastedagslenkki på måndan och en ännu kortare brorunda på onksdagen. Och en massa käkas och ätas nästa vecka. Sen är vi redoga och villiga på lördagen. Siktar, som kanske sagt(?), i första hand på att komma i mål, i andra hand på under fyra timmar och i tredje och ÿberbästa fall på personbästa. Rådande PB är 3:50:41 från åland. Officiellt räknas inte hallketas som rekord, men personligen är jag inte så nogräknad. Blir det rekord så blir det..
..åokkipadåokkipa, ketaen hårt och måjjaen er själva så raatets!