Rumpan hade ändrat såtillvida, att vänstra sidan var helt symtomfri, medan högra sidan kaaanske var marginellt bättre än igår. Definitivt inte symtomfri.
Janå kanske lika så bra det, för om bägge rumphalvorna hade varit lika bra som vänstra idag så hade jag nog börjat lovsjunga någon akterkastellär dietet i anmärkningsvärt högan sky. Och då hade nog sympatiske Folke J antingen ketat raka vägen till skottland och begått seppuku medelst säckpipa eller buckat mig i diket och ökat takten markant...
(nan åf vitsch eni disajröbl aotkam, majnd joo)
...radan vänstra sidans totala symtomabolition utgör en klar förbättring. Och som sagt, kanske marginellt lindrigare även höger? Åtminstone inte indikation på att abortera projektet i detta skede, enligt min övervägda bedömning.
Vi ketade samma runda, som min sporttracker igår utnämnde till 14,81 kilsar, men i motsatt riktning. Därför förvånades vi en smula över att den erbjöd ynkliga 14,09 kilsar idag. Vid närmare betraktelse kom varken Folke eller jag ihåg att vi skulle ha genat. Kika in i den gröna ringen:
Tiden var ungefär densamma. Eller janå, en knapp minut snabbare, vilket nog kan tillskrivas Spyridon vs spikskoovarna. Men nog känner jag att det är min ruuumpaaa som bromsar. Även om vi saknar all avsikt att keta hårt, och underlaget ställvis är suboptimalt, så nog skulle en njutbar avspänd löpning gå fortare med brukbar bak.
Fast helt obrukbar är den inte...
(nu får jag lust att skryta)
...men det faller tyvärr/till all lycka utanför den här bloggens intressesfär!
ÅålrajtskiLetsFajtski, bis morgen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar