7/7 huntti i hamn

Igår traskade jag via favvosportaffären och spanade in ajsbugsrepertoaren. Hittade ett par som känstade mjuka och lätta så det blev att repa till. Kollade sen att de väger cirkulus mittimillan adios och de gamla tunga spikskoovarna. Ser nästan fram emot att testketa dem. Nästanet pga det före som kommer att föranleda testketaset.
På rundan i kveis blev det däremot adios, lätta och sköna, ehuru inte fajvfingärsklass. Hade en lindrig känning i vänster vad när jag morgontraskade till FC, så jag ville skona den med adiosarnas 8-9mm hiildråp. Löipan känstade bra och det gick hyfsat lätt. Rumpan var i paritet med dagen före, den ska nog måjja sig åt ett par vilodagar nu, få läka ifred

Mot slutet förnam jag ändå en viss trötthet, liksom att distansen började göra sig gällande tråssallt. Och baket var jag hungrig och matt, orkade inte företa mig någonting...
(utom att basta, dricka rikaväridrinks och sluka kära fruns vegelasagne)
...än i denna dag är tröttheten och rumpömheten större än längtan ut på nästa lenkki. Få se hur det är imorgon. Janå virihoevila så blir det en vilodag till, och imorgon står kaffirostning på programmet!

Nån sorts sammanfattning från första utmaningen i projekt 49-50=100 då:
Farten blev långsammare än jag hade föreställt mig, antar att det beror på den sjuka akterkastellen men kan inte veta säkert. Finns sannolikt andra bidragande orsaker också. Och det hajttar inte nå, för det är ansträngningsºen som ska styra; vinterdvalaketaset i allmänhet och hunttiutmaningarna i synnerhet.
Fastedagsketas är mycket bra. Snarare njutbart än (bara) uthärdligt. Och teoretiskt sett mycket bra idé, alldeilis speciellt om man har för avsikt att keta nå distanser att tala om...
(typ maraton och uppåt)
...men! Inte i samband med den här typen av utmaning. Inte för mig, enivej (läggmärketilldetfinarimmet). Själva fastedagen och dens ketas gick helt ok ännu, det var dagen efter som skjortan var tom, för att inte tala om byxan.
Slitighet eller utmattning, så där allmänt taget, har lyst med sin relativa frånvaro. Den låga velociteten kan ha bidragit till det. I vilket trill som helst trodde jag att mångadagariradketas skulle taxera systemet håålttare!
(knappt)15-kilsarsrundan, som vi väsentligen ketade alla sju dagarna -utom Folke som förlade sin dag 5 aadärstädes- blev aldrig enahanda eller tråkig. Tvässimoot känstade den kortare för varje dag. Iofs bytte vi riktning varje dag. Ändå konstaterar jag nog att samma runda dagligen är åtminstone lika bra som att med all makt variera, kanske bättre?
Motivationen och ketaslustan naggadist inte i kanten, utan den fick snarare näring. Ser redan fram emot nästa utmaning...
(för att inte tala om nästa lenkki, sannolikt fastedagssådan på måndagen)
...som hindade börja utkristallisera sig under den gångna veckans funderingar. Kan redan nu avslöja att den inplaneras till december, preliminärt, och att -naturalmang- hunttigrejen återkommer i någon skepnad.
Steja tjuund för mer info om det framöver...
...åålrajtski, rannärs hajtski!