backe upp och backe ner..

Återhämtningsperiod var ordinerad. Såo bii it. Sista tjugofyratimmarsfastan på länge, mellan sö-kväll och må-kväll. Och så på måndagen kort och sakta adiosrunda. Lindrigt förlängd brorunda, blev det, och faktiskt känstade det helt tillräckligt. Kroppen ville varken ha mer distans eller velocitet.
I onksdagst, vilket är lika med igår, var det dags för roskatunturi. Backträningen var inte avsedd att bli nå fisigare än normalt. Återhämtningen ska ske på bekostnad av distans. Förra gången jag besökte backen, för ett par veckor sen, hade jag kålkkig medvind uppför och motvind utför. Det tryckte på bra just när det var som tyngst. Och höll emot så utförsjogget inte blev så tekniskt krävande. Den här gången inga vindar att tala om. Utom möjligen hade själva roskatunturit fått en vind? Inte hade det nu krumpit nå åtminstone!

Joggade dit samma väg som senast. Och gjorde samma backvetor som senast, med samma mellanjogg och samma nedjogg på hemvägen. Försökte frenetiskt hitta nå tecken på att kondis skulle ha förbättrats. Frenetsiskt och förgäves. Om jag inte får räkna med förra gångens gynsamma vind då. Och att passet igår tog bara 10 sek längre alltsomallt. Alltså samma tid, med ohjälpandare vind.
Men det är tiggeri. Inga säkra skillnader att rapportera.
(tyckte nååleess att jag hade förtjänat nålite, nog)
Nästa lenkki blir väl på lördag, föreställer jag mig. Och återhämtaset fortsätter i form av att den inte blir nå lång. Gissar på dryga tjugo. Och vet inte änninu, men vore kul om folke j är tillbaka och redo för sparring.
Sen på tisdagen alltså bastucup. Stod om den i tidningen, men de hade inte nämnt nå att jårs truli ska delta. Det tycker jag är märkligt. Mycket märkligt!
Cupen är planerad att utgöra vårens huvudsakliga effekt-träning...
(har bytt "kvalitetsträning" mot "effekt" men määrar samma sak)
...för att få upp flåset alltså. Och piska in en smula spiid i en gammal eländig distanstraktor. Lycka till, liksom. Men tesen, i min oerhört seriösa vetenskapliga forskning, förutsätter faktiskt att det ska gå att få nååsorts fart i den farbroderliga lekamenen. Repeterar inte mina funderingar här, men påminner om de huvudsakliga examenstillfällena. De är trenne:
-HHM (Helsinki Half Marathon) 6/6 där målet är hyfsad hyvling av PB. En tid kring 1.45 är målet. Och vad som krävs för att stöda min tes. För farbroderliga personen duger PB, men inte som stöd för mina vetenskapliga kaveeringar.
-Stockholm Ultra Marathon 100K 8/8. Först och främst i mål (maxgräs 15h). Och egen målsättning 12h. Ska bevisa att mina funderingar och kaveeringar om basträning och mängdketas tåjmar i praktiken. Gäller förstås metabolism och förbränning, men inte minst att man (om man råkar vara, eller ha förmånen att handledas av, en ,kolossalt klok farbroder) kan keta långt utan att överbelasta eller skada sig. Och det i FajvFingärs. (så ett parentesmål är att inte bööva byta skor på vägen)
-Turku City Marathon 12/9. Där är målet PB med nålite mer än de hyvelskavningar som jag hittills har lyckat putsa i år. En tid ner mot 3.30 vore spiken i kistan på min potentiella opponent.
Någon doktorsº står inte på spel. Däremot har jag ju lovat att offentligt erkänna att jag är en totalrokog och helvärdelös och ultraururslig farbroder, om jag har fel.
Spännandisare än så, underhållning, böövär du inte denna säsong...
...så steja tjuunad!