briljanta beräkningar

Med två vilodagar i bagaget känstade den farbroderliga lekamenen redo får ein rejäl lenkki på lördagen. Hade på förhand spetsat in mig på ein av två alternativa rutter. Lite beroende på väder, vind och humör. Antingen en jeppis-runt variant med lång radie, brukandes bli nå 28-29 kilsar. Eller också ådö-edsevö, alltså en ny helhet beståendis av två gamla bekantskaper. Visste ju att ådö tur-retur, inklusive vederbörlig varvning av fiskashuset, brukar rendera 20 kilsar givårtejk. Och edsevö -med hemfärd via nästansursik och lagmansgården, allstå vad jag plägar kalla min egen lilla ½-mara- brukar ge kring 22 kilsar. Bägge räknade hemifrån och tibaks hem, så att limma ihop dem skulle söis dra bort en kilsar eller så från totalet. Då var det bara att aktivera det matematiska snillet:

Fråga mig inte hur jag bar mig åt!
Hade alltså att välja på knappt eller drygt tretti kilsars, temmärligen lagom tyckte jag. Igår morse, alltså lördagen, var vädret skönt och ketasvänligt. Lutade alltså mot den aningen längre lenkkin. Baket morgonqigongen, trappandes ner från flumrummet, slog det mig...
*kåkånks*
...cirkatjugo plus övertjugo kan neppärligen bli dryga tretti, Duh!
Janå, tänkte jag, det får bli straffrunda för klevärheddhet. Magen hade varit nålite bubblig baket onksdagens omåttliga falafelfrosseri, så planen var att ta ådön och överväga fortsättningen baket det.
Tog 6 dl:s vatoflaidan med, djast in kejs. Dock ingen extraenergi.
Första fem blev uppvärmning i ultraväxel, känstade helbra. Sen vid T-korsningen baket kisor ökade jag till lenkkiväxel. Riktigt njutbar färd ut mot fiskehamn, valde höger sida av vägen för att variera lutningen. Väl därute kom första tecknet på att det inte nödvändigtvis blir årets bekvämaste ketas. Gruset och stenarna känstade klart mer än brukligt och fötterna var pitogare än gewönligt i fajvisarna. Hade förstås FajvFingärs KS. Janå, tänkte att de kanske börjar bli slitna och tunnbottnade (vilket nog stämmer) och kräppdösejm, det är mest stenfritt ändå. Rundade huset och hittade tillbaka till min lenkkiväxel och valde samma sida som på ditvägen. Här uppenbarte sig en annan ömhet i fotbottnen. Skumt! Janå fenomenet var symmetriskt så inte skrämde det mig nå, kanske dags för återhämtningsperiod? Benen känstade inte heller överpigga, fast det bara var tredje femman för dagen som pågick. OK, bestam jag mig. Vi kör hela lenkkin som planerat idag, så får jag öva på att nöta kils med trötta ben och ordentlig motivation för återhämtningsperiod. Schyna hela vägen hem var hjärnan mån om att jag skulle känna all ömhet och trötthet och hej, vore det inte säkrast att ta ta ett toabesök också? Tackar som trugar, men nep, vi fortsätter raka vägen mot edsevö. När jag väl hade passerat fridhemska vägen, tystnade klagomålen tvärt. Och vägen ut mot edsevö blev igen helskön löpnjutning. Sedär! Följde sen 8an i trenne kilsar, före jag tog röret till östensösidan. Där var bekvämligheterna slut för den gången. Grusvägen hyfsat stenig och fötterna hyfsat ömma. Motvinden där på öppna vidden känstade ganska väldigt mycket strångare än utlovade 2-3 m/s. Och vid lagmansgården, då asfalten återkom och skulle befria fötterna från plågogruset, ja då hade den blivit temmärligen hård, den jæfveln :o(  Janå, där på rätan och i kurvorna ut mot spituholmen, för att inte tala om pedvägen hemåt, fick jag den behövliga övningen i att nöta kilsar med trötta ben. Bra gick ju det. Ingen katastrofal dipp i tempo och lenkkiväxeln hållstade i. Ingen bonk eller så. Riktigt skön fiilis baket.
Efterhåjtå med stretch, uppånerkipp, bastu och så rikaväridrink i riklajnärn, aahh!!
Sen hade jag tänkt röjka och fundeera, men vi vet ju vid det här laget hur mitt fundeeras tåjmar, så tog det säkra före det osäkra och endast röjkte. Så här blev det:

Goovt! Till det hade vi spajsi blomkålsris, stejkad halloumi och ugnade sparrisar med lufttorkadskinkeklädsel. Armades goov!
Nu, som sagt varde, dags för återhämtningsperiod. Dock kvarstår planen med effektpass. På onksdagen alltså roskisbacke. Men annars kortare än gewönligt och öht inga långlenkkiar tess, tills kåkkelby Ultra 16/5. Såheså. Pramis!
Bastucupen däremot nog helhjärtat och semppu från fastedagarna under den tiden. Däts dö plän.
Steja tjunad så får du veta hur jimånföraset tåjmade!