saknat sällskap

Såg ivrigt fram emot att för första gången på länge få ketassällskap. Vi hade diilat om jeppis-runt med gemensam början från lockande berget. Utan krumbukter blir det cirkulus 23 kilsar. Men ack och ve, ketaskompisen fick förhinder. Blev att panikladda ajpådden och hitta på planB. Jeppis-runt känstade fortfarande aktuellt, men jag ändrade radien till schåmanshållet istallet för berget.
Valde FajvFingärs som trendig fotaotfit. Och pipolöst. Funtsade mellan lippis och schejds, men valde ljusterapi. De hade ändå inte lovat helsol hela tiden. Korvalappustereo skyddade öronen från den snåla, ehuru svaga, vårvinden. Tänkte mig måttlig ansträngningsnivå, men nog lenkkiväxel, vilket betyder aktivt steg.
Började dock som vanligt i ultraväxel. Ut mot furuholmen via den mysfulla lilla skogsvägen som parallellar östanpåslingan. Fick en dos längtan efter spånbanan. Snart nog! Själva jeppisruntet flöt bra. Inget spår av förra veckans trötthet i benen. Märker tydligt att det finns marginal när jag ketar i lenkkiväxel nu. Efter fyra månader av inget annat, hade jag ingen upplevelse av att det tess går att keta nå hårdare. Nu efter en övergångsmånad och snart en månad med effektpass, har det ändrat. Kul. Däremot ingen lockelse att peta i den växeln igår. Njöt istället av lätt och skön löpglädje. I hela farbroderliga lekamenen. Som avslut hade jag några möjliga varianter, som beräknades ge summarum 25-28 kilsar. Valde med tanke på otrötthet den längsta. Söisledes öbaot tjuåtta kilsar. Mer än ursprungeligen planerat, dock vederbörligen under långlenkkigränsen...
(såsom pramiserat)
...och nu blir det tejpäring ner mot kåkkelby, vad gäller lördagslenkkiarna.
Det som närmast förestår är såklart bastucupen, emot vilken jag ser fram med skräckblandad förtjusning. Fick ju för ett tag sen ur mig ett bra ömsandis spiidpass, men hoppas att ymnig sparring ska bringa ut mer ur gammfarbrorn. Pratade härom dagen med en veteran. Med avslutad bastucupkarriär. Han tipsade att man som debjutaant skulle hålla tibaks på testloppet. Men det tänker jårs truli inte göra. Inte så att jag skulle ha nå betänkligheter mot taktikering, men det är inte i enlighet med sånt resultat som i jag är ute efter. Förväntar mig alltså hårda pass och mycket gärna bra tider. Och, framför allt annat, bra effektträning. Poäng i självaste cupen har ingen hög prioritet.
Testloppet är alltså tie kilsar. Har inte lyckats förmå hjärncellen att abstinera från spekuliserande över tänkbara tider. Min brorunda härom sistens gick på 58 minsar. Den är på tolv kilsar. Det översätter jag till att min tia inte ska bööva ta över 48 minsar. Som haamuraja tornar sig 45 minsar. Det är, försåvitt jag förstår, nästan säkert att min sluttid ryms i den gaffeln. Och gaffeln är tredelad: den förtiåttonde minuten är godkänd, den förtisjunde är bra och den förtisjätte är lysande. Söis.
Igår besöktes en tillställning för tejsting av smakliga destillat. Octomoren var tuffast, med försvarlig marginal. Bowmore Darkest var trevligaste bekantskapen. Den fick på stående fot (nep förresten, på sittande rumpa) öppen invitation till mitt skåp.

Alltsomallt blev ganska många sorter tejstade. Därför kan jag inte skylla hela söndagströgheten på lågtrycket. Janå inga gravare symtom än slöhet. Bra så, klagar icke.
Ålrajtski, återkommer på tisdag kväld, med resultat och fiilisar från cupdebut och testlopp. Så steja tjunerade allt vad ni orkar!