dynamic weekending

Om man jobbar ivrigt under veckan så böövär man ladda den proverbiala ackun under vikåslutärna, om man ska hållas i någotsånär balans på sikt. Tycker jag. I samband med morgonqigongen, på måndagarna i detta sammanhang, blir läget liksom osökt pejlat. Inför och under qigongaset vilar uppmärksamheten nååleess i spejset öbaot givårtejk där kroppen befinner sig. Och då blir man, på något plan om än inte nödvändigtvis uttalat, medveten om hur ackuladdaset har tåjmat. Imorse noterade jag att det sa typ 100% laddat...
(eller för att drämma till med en annan analogi, tripmätaren var riisettad)
...som det ibland plägar vara. Har inte tidigare kånektat såna här ÿberpöörfa vederkvickelser inför kommande vikå, med dajnämik viikending, men då jag håkade sambandet så är det ju obviöst. Inga tvetydigheter våtsoevär, i retrospekt. Alltså vikåslutär där man tröttar ut sig nålite extra på lördagen och vilar sig nålite extra på söndagen. Eller ÿberYang på lördagen och ünterYin på söndagen, om man vill flumma till det med nålite qigongjargong. Det gångna vikåslutet utgör ett exemplariskt exempel, med kåkkelby home-run på lördagen och kräpplåod med tupplurar och tidig nattning på söndagen. Att ta ut ansträngnings- och vilokurvorna åådänttligt, istället för att tjyta åpå i nåt sorts varkenellerputter. Inte så att jag dajnämik viikendar för att det tåjmar, utan att jag håkade att det tåjmar tack vare att jag tenderar gravitera åt det hållet. I bemärkelse utav riitschaardj påminner det mer om en hyfsad semppu, än om ein gewönlig vikåsluut.
Traj it jool lajk it!
Kvällens lenkki bestod av apport av vatoflaida, som lämnade i laamos i lördags. Eftersom den inte böövstade. Lenkkin gick i ultraväxel...
(inte för att man paa ha tillgång till några imppandare växlar baket 24 h fasta, to bi kvait ånist)
...utmärkt övning, speciellt nu sen ståkkålmarna har varit sympatfulla nog att sända ett stycke motivationstillägg:

Vädret var inte så himlades najs, men det är väl bättre nån annan gång. Såg bara en annan ketare på hela tiden, och han hade också -om jag skådade rätt mellan snöblafforna- en pipo med "nutcase" i pannan. Sicken armades kåinsidens!
Imorgon klämmer jag in en vilodag, så ska man väl orka med spiidpass på onksdagen. Ska klocka en brorunda igen, är det tänkt. Tänkaset gick bra, saa sii sitten hur det blir med verkställaset. I höstas klarade jag brorundan på en timme, som bäst, medan årsbästa är ett par minuter rokogare. Börjar bli dags att putsa gubbrekordet. Annars blir jag snart orolig att mitt forskningsprojekt slår slint. Janå, så kan det också gå, men inga tomahååkar i plurret änninu.
Stej tjuund, y'heer, så får du färska rön vartefter de uppdagas!