gammal är nästäldst

Det blev ju himlades bra ketasväder igår, trots allt. Taggad till tjugoåtta var jag, inför spiidpasset. Det skulle bli årets första helhjärtade sådana. De två klockade brorundor jag hindade med i mars, voro mer avsedda som förberedelse inför vårens spiidpass. Tvekade en smula inför skoval. Nog tåjmar FajvFingärs på grovgruset på de provisoriska pedbanorna bland rondellprojektet, men inte utan att det stör. Alltså FajvFingärs KS. Därför stod det mellan Spyridon -som ju förvisso också är fajvisar- och adios. Valde adios för att säkert vara i FajvFingärsForm till lördagens förhoppeligen lite längre pass. Efter öbaot en kilsars uppvärmning klickade jag igång det proffsiga stoppuret och öppnade spjeldi. Ketade brorundan så hårt hjärnan tillät. Sen nedjogg cirkulus en kilsar också. Och årsbästa blev det, dessutom gubbrekord. Däremot inte personbästa

Gårdagens braa -enligt min farbroderligt blygsamma måttstock- tid blev 58,09. Klart under timmen, men...
(som synes här i anteckningen, nedplitade av en hyfsat vältränad blivande fabbas barnsliga händer för snart 28 år sen)
...inte riktigt tillräckligt för att äntligen få visa att gammal är äldst!
Kul att som snart femptiårig gubbstrutt tävla mot en 22-årig yngling :o)  som bevisligen tog löpträningen på något mått av allvar.
Nu blir det inga brorundor på ett tag, ty nästa veckas tehopass blir roskisbacken igen. Veckan därpå och en månad framåt, blir det bastucupen som får utgöra jårs trulis kvalitetsträning. Men innan den kommande sommaren är till ända, torde väl ordningen vara korrigerad?
Nästa lenkki faller söis, enligt planA, in på lördagen. Torde bli ett långt medium- eller ett kort långpass. Med andra ord: 30 kilsar, givårtejk en kilsar eller två. Kortare än kåkkelby home-run blir det i vilket fall som helst. Inte otänkbart att ådön får årets första påhälsning. Den som lever, och stejar tjuund, får se!