(låter kontraintuitivt, men rimligt om man betänker svulstigheten som reparationstiimets arbetstält; de kör kålkkåstsifta på natten)
...så godd sajn, en hoppstrimla tänstade.
Haj noon var det dags för dagens pass. Eftersom foten rymstade bra i merrellen, så valde jag att testa. Tog FC-nyklarna med och tänkte att det går ju att traska dit för ett gymbesök, ifall det inte tåjmar att keta nålitelätt. Trevande försiktig start, viss ömhet i lilltåtrakten nog. Men inte värre än vid gåas igår. Och bättre än gåas i förrgår. Janå, då kör vi. Valde södra delen av jeppis-runt. Gissningsvisade 11 kilsar, givårtejk. Visade sig stämma molto beniskt. Under lenkkin blev tån varken bättre eller rokogare, utan den fortsatte ömma i samma lindriga-måttliga º för varje steg. Utom ett. Det var då jag råkade få albert just under höger lilltå. Tänkte i mitt stilla sinne, att om varje steg hade känstat så där så hade det nog blivit gym idag. Foten var förresten ännu bildskönare baket, än före, rundan.
Vänster ben visste jag nog av en smula. I klass med hur det kunade vara på nån rändåm lenkki, redan innan UL. Inte nå hotande. Och det har nog märkstat att den intensiva terapin har börjat bita. De stretchar som tydligast har reproducerat den specifika smärtförnimmelse som var kånektad med att benet abrupt slutade tåjma, har blivit uthärdligare. Rollandet förefaller ha haft rätt stor betydelse, men såklart kan tidssambandet vara rändåm.
Baket lenkkin stretch och fåområol i fd stretchrÿÿmet, numera tschejmbär åf pejn.
Känns pigg och energisk nu baket. Nålite otillfredsställande med så ynklig lördagslenkki. Tröstar mig med att det hade kunnat vara ganska väldigt mycket ursligare. Utnyttjade dessutom chansen till värmeacklimatiseringsträning. Djast in kejs det skulle råka bli sommar en vacker dag. Jimån att klä mig åådänttligt på överkroppen. Svettadist kopiöst!
Ikväld ska vi röika och fundeera. Fisk, denna gång. På tal om det rekommenderar jag varmt, för er som funtsar på att skaffa lillabrorsor. Välj en med nå skills. De böövär inte vara bara som prydnad sidu, de kan tileksempel vara oerhört dugliga fiskrökare...
(och jag määrar nu inte nödvändigtvis den där sorten som böjer fjärtar)
...eller kanske världens bästa svetsare? Fast ifall du böövär få räcke till nå fransk balkong så kan det vara lönt att nöja sig med världens näst- eller tredje bästa. Annars kan det vara temmärligen upptaget och divalater änd staff. Så det riskerar dra ut på tiden, ö vii täd..
Nästa vecka blir det fortsatt rehab, daglig stretch och fåområol. Och preliminärt korta lenkkiar må & onks. Sen till slutet av veckan, om ben och fötter äro i användbart skick, fortsättning på 49-50=100. Det börjar nemmärligen vara sista möjligheten att klämma in 50+50, om man ska hinda före SUM. Och det skulle vara bra för kroppen och ännu bättre för knoppen. Tanken är kort jobbfredag och förlängd kåkkelby home-run börjandes på baketmeddagen. Och så förlängd jeppis-runt tajms too, på lördagen. Hoppas ivrigt på moraliskt stöd av ketaskompisen. Också ni andra är välkomna, på delar eller hela!
(om det nu blir av)
Uteslutande ultraväxel, är planen.
Förutom att jag böövär träningen både fysiskt och pÿÿsist, vore det trist att inte kunna fullfölja projektet. Har alltså, som rekapitulation, ketat hundra kilsar på allt färre dagar. I november 7*15. I december 6*17. I januari 5*20. I februari 4*25. I mars paus. I april 3*33-ish och i maj också paus. I maj blev det istället kåkkelby ultra 6h, som fick representera ultrasatsningen. Grandiosa Finalen är inprickad till SUM-100K. Den uppmärksamme håkar direkt att 2*50 fattas. Och det är just den felande länken -eller de felande lenkkiarna- som skulle vara aktuella om en vecka. Inte otänkbart om riihäbbaset framskrider optimalt, ty grundkondis och uthållighet förefaller vara temmärligen robusta. Hur det blir och hur det går, kan man få reda på jimån det knipsoga knepet att steja tjuund!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar