rehabrapport änd staff..

Andra rehabrundan begicks i kveis, som slutknorr på fastedygnet. Blev norra delen av jeppis-runt, tillsammans med folke j. Kul med sällskap, lång tajm nåo. Fortsättningsvis merrell, som har generös "toe-box". Lilltån känstade av -för varje steg- men såpass lindrigt att jag inte skulle kalla det smärta. Vänsterbenets utsida, knäet>höften, är nog största bekymret. Det känstade nog av i kveis, emellanåt. Ibland som spänning/tryck och ibland som ilning. Ibland nästan inget alls. Kom och gick, inte helt i skick. Inget som väsentligt störde och kanske inte ens något jag hade reagerat på i normala trill. Svårt att säga.
Det blev en drygt 14-kilsars mycket lugn lenkki, Förutom att den föregicks av 24h fasta, så var jag nästan vinterklädd fast termometern visade +20ºC. Det blev nålite svettigt igen. Också till morgondagens rehabrunda tänkte jag klä mig en smula tilltaget. Visserligen brukar tidningen lova mer än den kan hålla, vad vädret gäller. Men om det blir något ditåt ens...

...på fredag och lördag. Och jag känner mig i skick att ta mig an 50+50 utmaningen, eller ens delar av den. Så vill jag gärna ha tjuvstartat värmeacklimatiseringen, telljuvått.
Baket gårdagens vända stretchade jag och rollade och USDade. Och idag stretchade jag i värkstaden. Sen fick jag LPGtriitment, som nog känstade rätt effektiv. Tack ronja e, iou1! Blir kul att testa hur det känns under morgondagens lenkki. Tänker mig en kortkort. Kanske cikoriamuseet tur-retur, eller nå sånt. Lutar mot att låta benet vila resten av kväldet. Ingen mer riihäb idag.
Om inte morgondagens pass blir helt bedrövligt, lutar jag nog mot att göra ett försök på hunttiutmaningen nu på fre-lö. Visst känns det intimiderande, även utan känningar. Men hunttiarna har nog kändist hyfsat intimiderande på förhand. Fast de visat sig mer eller mindre hanterbara, sen. Hundra kilsar på tre dagar, betydde ju nog också rejäla dagsdoser. Blev ju i praktiken 35+35+30. Så nååleess inbillar jag mig att det nog sku kunna tänkas gå. Om inte knäet säger bockstopp, som vid bockabron. Janå nänå, spekuleras hitådit. Bara att hålla för nosen och hoppa i!
(skulle nog kännas mycket tryggare att åka till ståkkålm, med hyfsat lyckade 2*50 i kappsäcken)
Har också ett par andra nyckelpass i åtanke. Förutsatt att gamla skröpliga farbroderliga kroppen håller ihop. Ett vore att delta i essirun och jogga hem baket. Vore utmärkt ultraträning, att lufsa hem med trötta ben. Sen inför jakupas maran, har jag ett kul intervallpass i åtanke. Det sistnämnda skulle i så fall bli öbaot en vecka före maran. Eftersom jag inte har nå chans att klara den barfota, så tänker jag sikta på PB på maran. Speciellt om det blir väldigt varmt så kan det bli tufft. Men venn dö gåoing gets taff, så lufsar tuffa farbröder åpå...
(försåvitt att inte dö gåoing gets alldeilis för tafft, vill säga)
...och som sagt, värmeacklimatiseringsträningen har redan inletts!
Ska vänsterbenet börja hålla? Ska jårs truli klara utmaningarna och drömmarna? Blir det flopp eller galopp?
Det finns fyra sätt att få reda på det!
Nej, nu överdrev jag. Det finns bara ett sätt. Och det är att stej tjuund, så nu vet du vad att göra!