1 down, 4 to go..

Viloveckan och återhämtningsveckan har kommit en bra bit på väg. Idag är det torsdag. Och torsdag betyder såklart torsdagsdejt. Vi yammade till torsdagsdejten, och fick hjälp av patric l. Ingen långköra, men trevlig nog. Och god dejtmat.

I måndags var garmin och jårs trulis ben överens om att ta ut en pekkasdag från ketaset. Annars brukar modus operandi vara att ta en palauttava hölkkä på måndagen, efter att ha deltagit i nå lopp på lördagen. Det brukar kännas bättre efteråt.
Visst hade det låtit sig göras, men kändes inte särskilt lockande. Och då extra vilodagar får ses som dygd under återhämtningsvecka, var valet lätt.
Och armades hammaren! På tisdagen var liminheten som bortblåst. Eller bortsköljd. Märkligt. Det här får bli mitt nya modus operandi..
RIID MAJ LIPS!!!
extra vilodag på måndagar efter lördagslopp blir mitt nya MO.
Åt allra minstone på försök. Om det visar sig så här magiskt även i fortsättningen, så får det fast anställning.

I förrgår tog jag den första återhämtande joggen. Benen var nog utan spänst, även om de inte längre var ömma. Och lågpulsfarten låg. Och GPS-pulsen hög. Och garmins återhämtningssakko lång.
Igår liknande men marginellt bättre, utom GPS-pulsen som av någon anledning var ännu högre.
Men.
Skön varm solig afton. Och sällskap i skepnad av folke j, för första gången på riktigt länge. Riktigt najs. Och shorts och T-pajta och FajvFingärs. Najs.
Hittills, efter kåkkelby, har lågpulstempo hållit sig klart över sexiga strecket. Inte helt oväntat. Sista lenkkin före kåkkelby var det 5:46. Så det blir intressant att se var det landar, när det stabiliserar sig nu och återhämtningen kan förklaras klar. Hoppas, men vågar inte tro, att det ska bli lika bra som före -eller varför inte bättre. Men är nog beredd på att en sådan ansträngningsklönt som 6h tar mer än den ger.
Janå jårs truli brukar alltid vara i kräpp form på somrarna ändå, så inte gör det nå. Vi bygger upp ny kondis då bara. Och jag är i alla fall inte skadad. Najs.

Väl värt nog. För nu är en av årets A-målsättningar i hamn. Fyra kvar, den ena omöjligare än den andra:
-mara sub 3:30
-halvmara sub 95 mins (B-mål = pers = sub 100 mins)
-barfota utomhusmara
-årssaldo > 4000 kilsar

Jårs truli pöser och måjjar mig över kåkkelbyresultatet och insatsen ännu. Det är bara blygsamheten som hindrar mig från att antyda att jag tillhörde de färgstarkaste deltagarna där

Det ligger nämligen till på det viset, att jårs truli är riktigt jæfvla ururslig på nästan allt. Och sådär lagom medioker på en del saker. Och halvhyfsad på endast en handfull grejer. Riktigt bra är jag bara på att vara löjligt stolt över mina patetiska bravader och prestationer. Som tileksempel att knipa andraplatsen i en gren som absolut ingen i hela världshistorien har hört talas om. Den finns troligen inte ens omnämnd i Liftarens Guide till Galaxen.
Janå tur att man inte tog första platsen. Då hade jag blivit helt oerhört odräglig..
plus det var alldeles tillräckligt högt att krättra som det var

Nu fortsätter återhämtningsveckan med en lågpulslenkki imorgon och -ifall det inte blir nå övernattningsyammukeikka i vikåsluutet- nå spånbana/terräng på lördagen.
Gissningsvis normal träningsvecka nästa vecka. Najs.

Sen då. Inte som någon utmaning eller helhjärtad satsning, men det lutar mot utterleden igen. Efter paus i fjol. Efter senast 2015 sa jårs truli "aldrig mer utterleden". Och aldrig är väl ett par år, givårtejk?
Under tiden ska jag försöka bygga in lite mera spiid i nästa kondispaket. Inte för jakupas maraton, för där brukar jag få slåss för att komma under fyra timmar. Men kanske nå halvmaror framåt sensommaren?

Åålrajtski denn, tjuund behöver du ju steja...
(men som tröst kan jårs truli på heder och samvetslöshet lova att det inte blir nå mer tjaat om kåkkelby, prämis)
...siitä ei pääse yli eikä ympäri.

AAAaa