Andra veckan efter kyrönjokimaraton har kommit en bit på väg. Jårs tulis ben börjar kännas relativt återställda. Ännu ingen rafflande maran-har-släppt-upplevelse. Fast det kan iofs delvis bero på att jag mestadels lågpulsat och därigenom tillåtits så tråktrögsakta tempo att det inte känns riktigt helbra?
Jag hade hoppats på bra lågpulstempo från början av denna vecka, som kvitto på att kroppen börjar vara i skick. Det har mer än uteblivit. Tvärtom ser det sämre ut än förra veckan. Och ännu tyvärrare visar det en nedgående trend.
Dagens snitt som exempel, 6:09, vilket är sämst sen förra måndags. Alltså två dagar efter maran. Garmin har också dumpat jårs trulis VO2max till 52 igen.
Dessa grejer oroar en smula.
Helt klart blir det inget tempopass imorgon. Bara kort och sakta.
Visst får det väl ta ett par veckor att återhämta sig från en PBmara. Det är måhända mest minnena från den nedåtgående avgrundsspiralen från fjolårets sista kvartal som skrämmer och psykar gubbstackaren?
Blä!
Janå inte blir det första sommarformen jårs truli har kräppat. Om så skulle vara. Hoppas bara det skulle räcka till någotsånär gedigen insats i KokkolaUltraRun innan formen störtar totalt i fördärvet.
Men som sagt benen börjar kännas förhållandevis pigga. Så det kan ju trots allt vara som det ska. Bejsik återhämtning. Lite konstmärkvärdigt bara, i så fall, att det kommer nå jæfvla tsunami nu på andra veckan baket.
Så nu behöver jag dig att inte bara steja tjuund. Utan också hålla tummarna för att trenden ska vända de närmaste dagarna. Och steja tjuund!
Lÿÿd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar