familjär fjäril och fantastiska fynd

Torsdag brukar, inte helt oväntat, innebära torsdagsdejt. Idag hade ju varit läge att testa stadens nya pub. Blott man hade varit i staden. Vilket man inte var. Nämligen i vasa var var vi var. Min kära fru och jårs truli.
(på nå infojutska på sjukhuset där)
Kul att träffa kolleger och kul med nya miljöer för dejtande och handlande. På dejten fick vi dessutom med oss hannah a. Hon är utmärkt. Det utmärkande med henne är att hon har en tam fjäril. Jårs truli fick leka med den. Jag tror att den heter holgère, men det är svårt att vara helt hundra. Vi lekte inte så livligt, för den var relativt trött. Men jag hjälpte den att ta en selfie, eftersom den inte verkade äga någon smartfåon, stackaren

Trots att jårs truli är en sån där person som absolut inte vill skryta. Faar bii it fråm mii. Så behöver det ändå framhållas att jag är utomordentligt duglig på att ta selfier.

I vasa passade vi på att shoppa också. Efter att vi hade dejtat ivrigt och ätit gött. Skumpaförrådet behövde kompletteras för att täcka alla möjligheter på lördagen. Fulskumpa utgörs därmed av kosher prosecco. Najs. Och finskumpa hade vi redan i lager, en pålitlig crémant. Och champagne är champagne. Najs inaff, även om jag inte jöutades repa till med domppu.
På sista anhalten före hemfärd råkade jårs truli ut för ett par FajvFingärs. KSO-evo. För femti €. Våjhuhhu. Fast jag har ett par i lager, förutom det i användningvarande paret, så kunde jag inte förmå mig att lämna dem där. Trots att de var 45:or, mot mina vanliga 44:or. Janå jag testade dem och de kändes helt bra på fötterna. Om de mot förmodan visar sig för stora att keta med, så får de duga som bruksskor. Men nästan säkert blir de fullvärdiga löpskor. Najs,

OK, men kåkkelby då?
Aktuell prognos säger 8ºC och soligt och blåsigt. Men prognoserna har varit så jæfvla fladdriga att det känns onödigt att börja planera utstyrsel ännu. På skofronten har jag börjat ha sekundära tankar. Eller heter det sekunda tankar? Tänk om man skulle drämma till med KSO-evo trots allt. Riskera att de sista timmarna blir en smula tuffa för fötterna. Men å andra sidan nästan garanterat förhöja njutningen de första två-tre timmarna. Hur skulle du tänka?
Vaselin behöver jag skaffa. Det är slut. Och behövs både för fötterna och för nipplorna.
"en nippla utan vaselin, är som en tonic utan gin"
(gammalt ultramaratonordspråk)

Resultatspekulationer.
Formen torde vara god. Knappast sämre än för tre veckor sen på kyrönjokimaraton. Kanske bättre?
Den ålderstigna gubbkroppen tycks ha återhämtat sig bra...
(efter kåkkelby ska den få ordentlig vila/återhämtning innan vi börjar blicka framåt)
...och har hållits remarkabelt skadefri. Även ryggkänningen, som ju inte var löprelaterad tess, är abolisherad.
Ett 6h lopp behöver börja lugnt och nätt. För halvsopiga motionärer. För hårda elitlöpare är det säkert annorlunda, men de får tala för sig själva. Första halvan är njutning. Och om den inte är det, så är man temmärligen djupt i det proverbiala pisset. Andra halvan är intressant. Det är helt säkert att det tar sjukt. Kroppen känns sliten tömd och bruten. Om man tar det på allvar är det kört. Då går det sakta och blir kämpigt. Och tiden går sakta framåt, eller står stilla. Och om man inte hittar motivationen. Om man inte hittar fajting spirit. Då är det mycket svårt att inte ta det på allvar. Och då blir varken resultat eller upplevelse bra.
(efteråt kan det mycket väl kännas bra i alla fall)
Om det blir på det viset på lördag. För jårs truli. Och kanske är en halvtaskig dag annars också. Med yttre omständigheter och dagsform. Då får jag kämpa för drullegräns. 60 kilsar. Men i ärlighetens namn tvivlar jag på att det blir så illa, att inte den gränsen ska vara nåbar.
PB är osannolikare. Senast det begav sig tryckte jag på mycket hårdare än jag skulle ha trott möjligt. Tack vare otroligt fin uppmuntran och support av framför allt fredrik o och marko f. Helt realisktiskt plussade de nog till varsina kilsar under de sista 1½ timmarna. Eller klart att det var jag själv som pressade fram de där kilsarna. Men utan deras uppmuntran hade jag inte ens slagits av tanken att det kunde finnas nå mera krafter att gräva fram.
Och utan att hitta den där ultimata fajting spiriten just då den som bäst behövs, så tvivlar jag att det blir nå PB. Alltså > 63,5 kilsar. Men igen hittar jag den, med eller utan hjälp...
(är ju några erfarenheter rikare nog, än sensast det begav sig, men det är omöjligt att förutspå hur man tåjmar och reagerar då man börjar bli riktigt trött och sliten)
...och har en någotsånär bra dag i övrigt, så vill jag påstå att A-gränsen är i fara. Alltså > 65 kilsar.
Ha ska kaveer så leng a kan!
Summa söis summarum. Jag tror på A målet. På att det finns rimliga teoretiska möjligheter att uppnå det. Men det är mycket som ska stämma. Allt behöver inte stämma, men mycket. Och det bara inte går att veta vad som händer när den proverbiala schitten hittar fännen!

Men. Å andra sidan. Vad mycket motiverandare för dig att steja tjuund. Fast om du inte vill steja tjuund fastlimmad vid datorn exakt hela tiden, så ska du veta att irl uppmuntran på ort och ställe emottages med oerhört enorm tacksamhet. Välkommen alltså till kåkkelby mellan 12 och 18 på lördagen! Kiva stad!
OchHej framför allt, steja tjuund aot deer!