iron butt but not iron back

Hittills i år har jårs trulis akterkastell inte drabbats av någon sadelömhet. Med förhållandevis temmärliga utfärder så här i säsongens inledning, överraskar det en smula. Däremot märktes idag att ryggen hade styvnat till rejält. Inte så det störde i normalbruk, men då jag skulle visa vissa rörelser på värkstaden så var det ömt och stopp.
Jag tycker mig ha håkat att min sitthållning på sadeln är nålite annorlunda mot i fjol. En aning mer hopsjunkt och avspänt. Det kunde nog förklara bägge fenomenen. Å andra sidan har de enskilda etapperna varit korta pga kylan, så det kan nog också ha skonat rumpan från saddle soreness tess. Mene ja tiedä. Lär visa sig när vädret börjar tillåta längre stintar.
Extensionsdeficiten var förstås inga problem att gärda åt, eftersom vi har en hyfsat kompetent MDT-terapeut i firman.

På dagens (lindrigt modifierade för att slippa gungflyet bland rune berg) brorunda blev det nålite deja vu. Noolan var tillbaka med återfådd iver. Och lågpulslångsamheten var tillbaka som en åderlåten igel. Och garmin sakottade igen med 19 h återhämtningstid, vilket är groteskt efter så kort och sakta lenkki.
Visandes att något är skumt.
Fast den här gången behövde jårs truli inte utbrista "burma" med oerhört gäll röst. Det visade sig ju förra veckan att det hinner ordna upp sig till lördagen och den här veckan kommer ju att ge än mer utrymme för återhämtning. Och till yttermera dessförutom utkristalliserar sig mina halvhårda lördagslenkkiar som återhämtningskrävandare bovar i det dramatiska dramat, än jårs truli kunde ana. Så att jäitä pipoon.
Feelmax fick pryda fötterna idag. De har nog befäst sin plats i repertoaren. Däremot börjar merrellarna (TrailGlove?) te sig som en dåligt köp. Eller åt allra minstone som inget kap. Trots att de kostade under femtilappen. Fast de ska nu få chansen i terräng och spånbana, före jag diskarderar dem alldeles totalt.

Men det blir baket kåkkelby.

Och på tal om kåkkelby. Idag damp ett stort kuvert in i postlådan så det sa *kaklepp*
(eller janå jårs truli var ju egentligen inte som sådan närvarande när det damp, så om sanningen ska framklämmas så kunde det mycket väl ha sagt något helt annat, men katta mig nålite släkk i den konstnärliga frihetens namn, villjuu)
Det var info från och om just KokkolaUltraRun.

Ganska bra tajmat, inte sant, med tanke på att vi just höll på att få upp farten på spekuleraset och funderaset och diskuteraset om det.
Låt oss tala belöningsskala.
- genomfört lopp (vara igång hela tiden ut, med behövliga pauser av typ bajamaja eller liknande eller linkande) => äijäpizza modell large (på rågbotten och med auraost i st f skinka, har haft våta drömmar om den ända sen jag dåinkkade in en berlusconi large baket kotirataultra i feb)
- drullegräns ( > 60 kilsar) => fulskumpa
- PB ( > 63,5 kilsar) => finskumpa
- Drömmål ( > 65 kilsar) champagne

Spekuleraset angående hur sannolika de olika alternativen är, spar vi till en annan gång. Men såna där småkula belöningar kan vara ganska väldigt hjälpsamma under tuffa perioder av loppet. Och mejka inga mistejkar om det, tuffa perioder kommer på ett 6h lopp. Även om det är sprintdistansen i sammanhanget. De andra ketar ju 12h eller 24h. Riktigt tuffa jæfvlar.
Ivrigast ser jårs truli nog fram emot pizzan. Tur att man inte behöver keta så armades långt för den. Bara länge. Eller så är det inte enbart tur?

Åålrajtski denn. Du får finna dig i att steja väldigt väldigt tjuund denna vecka, för det kommer nästan säkert att dyka upp alltmer nervösa inlägg, vartefter kåkkelbyketaset närmar sig.
Fem dagar kvar, äs vii spiik..
Så då minns du alltså att steja tjuund då?